undswall den 17 Augustiom stadsfiskalen Dahlins nit och bemö: har det lyckats att få fast tjufwarne nlit i Coopv. Cavt. Lundahls gård. Helsinqar, som hos L. arbetat, hade dlifwit bekanta i gården Och wid De: rstädes flutade arbets, fallit på det o. t stjäla åtstiliga saker fom de lära burit stycke från staden och gömt i ffor Wid genomseende af det stulna godset, e allenast tibrättakommit hwad fom sakaadt od) efterlyst, utan jemwäl an? rfedlar, tillhörande samme egare. Rans yi målet förwar i måndags wid hir: de rådhusrätt. Det förestår snart riksdagsmannawal, de derföre ej wara ur wägen att med ord erinra hwar och en af de wäl. att fe fig för til hwem de lemna sitt få att hwarje kommun, blifwer revred af dugliga ombud, fom ega förmåga de I tal och ffritt, fromställa fina fom ters önskningar och ortens behof i af på reform och förbättringar, samt för mana mid famHålslifmet och i allmänna get, för att på ett wärdigt sått funna da och inför Riksförsamlingen utföra wigtiga anförtrodda kall. Fråa Söderhamn skrifwes för den 12 att ett sammanträde der egt rum; e förslag om en jernwägsanläggnina 1 Bergwik och Bottniska wiken, i näraf Söderbamns stad. ö detta tillfälle utsåas en Direktion, deri Brukspatron C. Å. Rettig, Häradsh. ablom och Grossh. C. I. Schöning, in: 3. Denna Direktion fit: fig uppdra: t låta werkställa underföfning för jerns , famt att upprätta kostnadsförslag. ng för medlens erhållande för en får ndersöknings företogs, och lemnade det bställande resultatet att ett belopp af rdr bfo, genaft tecknades och åtogo fig tecknade, att Om denna summa wore klig, fylla bristen i den mån hwar och tednat. Sammanträdet lärer ha walrikt beföft oc intresset för företagets ång serdeles lifligt. i dshöfdingen för Gefleborgs län, herr )eim, war närwarande, och öppnade ankomsten med ett nått och för tilffället dt föredrag. i Å a finner häraf, att ej mindre Landsgarne sjelfwa, än äfwen Iedamd: Cänsstyrelserna i de till mår provins infonde länen, med nit och omtanfa Ihwvågabringande af nyttiga företag tul rafikens upphielpande och förbåttting, lägga bemödande, drift och merft, under det, att en del bland fänds erna i andra lån helt och hållet bwila vå lagrar oc endast sköta förekommanender för dagen. Sistl. Lördag blef en treåria flica å gatan, wester i staden, af en boade, et säges, från Bergsäker i Selånsers öfwerförd och mydet illa skodad. Mar en härstädes har för ej längesedaa sadt vitesförbud mot wårdslöst och håf: vande efter stadens gator, det oaktadt, van nästan dagligen, sådant förande a utan att dock, någon färdeles ätgård polisens fida widtages för dess båms e; önskliat wore likwäl att denna tilldras ned den lilla oskyldiaa flickan, hwars lif lär ara på spel — kunde lända polisbetiestill en erinran att ej försumma id de flera tillfälen, här yppas, åtala va och laglydnaden öfwerträdande pers för deras framfarter. J Malmö, börjades för ej längesedan gifwas en tidning, under titel: Malmö )andels och Sjöfarts-Tidoning. Denna g är anmärkningswärd, bland annat, es derföre att den har en för landdörtså: n i allmänhet owanlig ukwidgning; den pes ej allenast alla söfnedagar utan il hwarje söndag; den är således all: tidnina PBrensmeratiannsyriset är för (Jnsandt.) Några ord om Lagskipningen — äfwen med afseende på Lappmarken. J Lappmarken har det alltid warit wan: ligt att Ting hållits blott en gång om året. — Fordom, då folkmängden idenna ort war liten och uppgid til en få obetydlig Nummer rår, att den långt ifrån fan jemföras med nus warande befolfningen — emedan en enda foc: fen nu — nemligen de större har lika mån ga och kanske flere innewånare, ån som i den tiden kända räfnas i hela Tingslaget, som i Åsele bestär af 4 och i Lycksele af 3:ae socknar; — oc) då Tingsmålen i i förhållandet derefter wo ro färre samt af mindre twistu och widlyftig beskaffenhet; war det följaktligen tillräckligt samt motswarande och ledande tid uppfyllel: sen af innewänarnes Juridiska behof, att Ting i denna ort hölls blott en gång om året. Men nu, sedan i följd af den ökade befolkningen och Kulturen, som synnerligast under de förflutna 2:ne decenierna wuanit en betydlig progresiv utsträckning, — lagfars ter, inteckniaggar och andra rättegångsärender i proportion till andre utvidgade förhållan. den mångdubblats; är det nödwändiat, att, till förekommande af den på parternes rätt menligt inwerkaade långsamheten i behand: lingen och afgörandet af mål, — äfwen i Lappmarken Tina hålles 2:ne om året. I Lapp: marken borde i sädant fall blifwa en serskild Jurisdiktion med egen — af göromål i an: dra domsagor oberoende domare, hwilkens hefa tid troligen skulle upptagas af Embetsgöromål, helst tillökaing derå skulle beredas derigenom att, i anseende til måhända snart infallande Afwittringsoch Ägoskiftesförrätt ningor, — Ånodelninasrätter äfwen i Lappe marken mäste organiseras. Ehuru Tingaslagen i Lappmarken ansetts såsom en särslild Jurisdiktion (med spcciella föreskrifter angående åtskilliga ärenders bes handling wid domstolarne derstädes) har lif: wäl ide mer än en domare warit uteflutan: de anställd wid denna Domsaga. Den åldriae Häradshöfdingen C. F. Furtenbach, hwilfen emellan 1818 oc 1828 förwaltade Do. mare-Embetet i Westerb. Larpmark hwartill nemade frånskiljde och till Norrbottens län förlagde Arwidsjaurs oc Arjeplougs Tingss lagen äfwen i den tiden hörde, bodde å ett hemman i Arwidsjaur — aldeles skild från och oberoende af alla relationer å den andra Landsbyggden, der han förut warit Doma: re. — Anmärkningswärdt år att Furtenbach, hwilken genom v. Talmannen And. Anderssons från Um å socken bemedling, wid endast några och 20 ärs ålder af Konuna Gustaf Ill strart förr än ban af dea i äminnelse afstywärde Ankarström blef skjuten, erhöll fullmakt på dea största och widsträcktaste domfar ga, fom en domare någonsin har haft — nemligen hela Westerbottens Län medi den tiden dertill hörande Norrbotteas — sedermera blefa ne serskildta Landshöfdingedöme och derunder lydande Lappmarker i denna ofantliga Doms fega, som nu utgör 2:ne Landehöfdinger och flere Häradshöfdingedömen hann då en do: mare att skjöta, — ett bewis 1:o på doma: rens utmärkta skicklighet och 2:o på menniffsrnas fredliga förhällanden till hwarandra å den tiden, då twister och processlystnaden mor ro främmande elementer i det medborgerliga samhäbslifwet. Härutaf fan man draga den slutsatsen att, då kulturen och den ökade be. folkningen med de förhälanden fom dermed wanligen följa, medfört de stora förändringar fom i få många former och riktningar förete fig och wäcka uppmärksamhet; fådant wisar orimligheten deraf att det stationära systemet skall i århundraden fortfara i Lappmarkea; således blifwer dea grundsatsen emotsäglig att den föräodringen bör i Juridiskt bånfes ende där inträda, att efter den nuwarande Domarens afgåna, Häradsting å Tingslagen derstädes bör hållas 2:ne gånger om året. De långa uppskofwen mellan Häradstin: gen medföra i mer ån ett afseende egna menliga följder och werka naturligtwis, — tatt parter och rättsökande måne blifw na och lidande vå långsamheten i beh gen af rättegångsärender af hwilka liga kunna i åratal wara föremå domstolens handlängning är äfwen n tiden i allmänhet en wanlig klagan 4 höf ver här icke upprepas. Man bör: gomål öfwer långsamhet och tidsutdrå måls afgörande wid domstolar å de ver ting båbas 2:ne gånger om Året skall då förhällandet i detta affeende vå de ställen der Domstols Sesioner blott en gång om året? Länaesedan h blif.vit befant med ea åsigt hwilken w gen icke utgången fråa 1731 års lag, wäl småningom utbildat fig i det p rättegångslifwet; och det är den ide låta mål onödigtwis blifwa till framti w. s. til aflägsna ting beredande, — flanderwärda wanaa att icke med ti drift påskynda rättegångsärendernes I ling och afgörande. Detta med mycket annat tyckes hå påkalla, att då de större påtänkta od förberedda reformerna i wåra ahmän gar ide få snart torde komma till frå en början åtminstone göras med att mera sjelfwa Hättegångs-Ordningen Lagskipningen utan att förlora någo samwetsgrann och fullständig, pröfnin na en tillbörlig skyndsamhet. Såde Mättegångs-OÖrdningen nu är, fan p i ett mål winna utsträckning till en af flere år, utan att den som wållar uppskof, riskerar eller fan underkastas egentligt answar. Mången inwcckla rättegång. och processer med otrolig en och ihärdighet, ide för det de tro fig advocera och tilfrångla fig winsten i d fäktade saken, utan egentligen för att tid. Kunde en processlysten mennist endast för att uppehålla en sak och de plåga fin nästa, — dröjer densamm det ena Tinget och året till det andr siälla fig att ett skyndsamt slut met skulle afskära och til noll reducera he tentioner; få torde han wisserligen wars att han undwef rättegången. Wid ett: håbande fom ide få fållan iaträffar wi stolar, blifwa följderna deraf ännu för dem, hwars rättmätiga sak på fått i åratal uppehällas i orter, de ett Ting om året håbes, och hwarest dubbelt längre tid erfordras för upp af ett måls utagerande, än der 2:n hålles. Derföre borde Härads: Tin tare infalla äfwen i Lappmarken; å ret i allmänhet för tredskande parter, endast genom krångel och orättmätig tur söka att winna tid, betydligen ste förswäras, samt noggrann tillsyn och hållas derå att icke domstolarne sjelfw anledning till — eller utan noggra ning lemna bifall till onödiga på mo rått menligt werkade uppskof, eler bidraga fill tidsutdrägt med målens af En omständiahet fom å de Ting Härader der Ting infaber blott en året, föranleder att flere af instämda äfwen andra ärender måste uppffjutc det ena Tinget och året till det andr nästan aldrig kunna bringas till slu görande, är att parterne som böra h swaro uti mål, uteblifwa från Tin hwilket medför den påföljd att den ne parten för förfallolöst absenterande gen fälles till 16 sk. eller 32 sk:s bö föreläggande wid högre wite att inf å nästa — mid samma tid det påfölja infallande Ting. Målet måste således till den ena partens kostnad och skad i fitt första skick hwilande ett år; efte: förlopp — och då detsamma efter i längd ånyo uprropas enahanda för inträffar, att den tredskande motpart då är frånwarande, — och målet — käranden ide finner fig tvungen att ma frånträda, hwilket ofta warit h mäste ytterligare uppskjutas — ett möfligtwis fan äfwen 3:dje Tinget med upprop af samma mål, utan att