—— — — ——— ——— ———— — —— — — fom djerft fig sträcka mot en bla azur i Se hwilka stöna holmar, dalar, kullar: Se huru mången täck och löfrik strand! Se huru Ångermannaediyn rular få stolt oh stor! Är det ej skönt wårt land? Du stolta elf, det är, fom taflan höjer, ty, utom dig, hwad wärde egde den? Wål dina bölior hasta bort, dock dröjer du lika praktful inwid stranden än. vifsom en äkta pärla främst du strålar pär un kronan utaf skapelsen, och solen sjelf i guld din yta mälar, i dig förtjust sig speglar himmelen. Men land och elf jag skall ei nu besjunga — ett annat ämne kallar mia till fång. — spå fina skuldror bär 08 Ångnr, unga. Elftäangens broder, nu den förste gang. för honom derför jag min lora strångår, få godt jag fan, få aodt jag det förmår, och lemnar landskap stränder, holmar, ångar, samt några toner ou för Honom flår. Må gladt och fritt nu dessa toner flinga för elfwens kraftiga Har resident. — Han har ej gull fråäs uti bog och bringa, dock är han närt och proper wår Agent. Utrustad är han med beqwämligheter på alla sidor för och afterut. Swårt är att säga bwad bwarenda heter; Alltnog, jag sådant ide fett förut. Wälfommen war att werka för kommersen Blif oförtruten fom din embetsbror ! Du med din styrka stär nog ut med persen och raskt och burtiat för trafiken anor. Du är den bäste utaf elfwens fyra och mycket egen till din Konstruktion; J båda ändarna fan man big styro, — är tu osiyrig: frögas med reson? J rasko flae flå dina starka wingar, Så att det dånar omfring elf och strand, Att icke ström och motwind dig betwingar, jag fer på dina wigars fasta band. Ol for få fri, få ledia, och otwungen, fom swanen far utöfwer bölia blå! ö Om ock swarisjukan griva will Elfkungen, far lika nöjd och lugn och glad ända. Tin bror Elfkungen fon med skäl man prisa, Ett mönner bar han wartt all fin dar. Jog änou aldrig hört nåen klago. wisa om att han någon själ förargat bar) Nu Eder sammanlefnad släds förljufwen J båda twå, som uppå elfwen gån! Ej vå hwarandra kommen uti lufwen! Nog räcker bredden till på hela ån. Ej mån J titta snett upvå hwarandra, om någon af Er företräde får. Gemensamt målet är —Jsstolen wandra för det få länge bötja stranden slär. På elfwe faren wånligt upp och neder, och uti spliten fprången ef machin! För spruckna pannor, Herrar, akten eder! Görs strala turer, ballen dock god min! Du elfwens prydnad, eldiga och unga Kärkomne Angur, du inwigs i bag till bördor ömsom lätta, ömsom tunga, men matten öfwer bufwudet ej tag! Stöt ef vå arund och stora timmerstockar, fom dansa Kontradans på ån idland. War på din wakt och gör ei några bodar; Man sadana nog ofta gör i land. För Stad oc Ort må du arbetsam blifwa J mån af krafter du wid Bergsund fått. Gå att Bolaget duktig ränta gifwa, En skål för dig du elfwens nya Drott. Gutår Herr Angur. Du med åra pryder Din plats uppå war fiotts, sköna flod — Jag hoppae att din fångare du bjuder en risp ur din kontin, få rar och god. B. ————— pQ—— ——— Sacramento d. I April 1853. Som J ofwan sen har jag åter gjort en lång resa, då jag från New.ork flyttat bit. Der hade jag det rått bra, ehuruwäl mn arbetsförtjenst ide war for; men nog hade den blifwit bättre, om jag quarfiadnat, ty det war en af de säörsta fadelmafare-werfftå: ber i staden med 27 ardetare, och jag hade ber funnat få arbete, få länge jag önskat. Emellertid mille jag förföfa min löcka annors städes od) följde med strömmen bit. Resan från New-York, företogs den 20 TJanuari med ångfartyg. De första dogarne hade mi full winter. Fartyget mäste genom isen får gas ut ur hamnen. Komna ur vå Ailantis ffa bafwet fingo wi en form, fom slog föns der båda hjulbusen och tog bort förmasten. Wi anlände dock efter förloppet af en wecka till Westindien, hwarest rådde cn fullkomlig sommar och allt ssod grönt och herrlig. Den 30 gingo mit land på Panama Näset, wid en stad som heter Aspenwall. Härifrän skulle wi företaga resan öfwar näset i ett sällskap ef omkrina 700 personer. Denna öfwerfart war ea af de beswärligaste som kan tänkas. Efter att hafwa fartt 3 mil på jernwäg aes nom en fumpia oc oländia mark, tätt Des wuren med buskar och träd, framkommo wi til en station wid Chagressloden, hwarest woro nppförda några kojor oc tält i en mac fer trakt. På båtar foro mi på floden; hwars dera af dessa fördes af 4 till 6 nakaa negrar, och framkommo wi efter en dag till en platå fom heter Ctoscs. Natten tilbringades i bätarne och tidigt följande morgon drogo wi åstad, somliga ridande på mulåsnor andra gående, hwar och en med fin packa på ryggen, öfwer berg, skog och moras, utan tecken till banad wäg. Andra dagen på eftermiddagen hunns wi fram till Panama, sedan 3 pers soner under wägen störtadt ned af wanmakt och genast dött. Huru många fom sedermera dyrt fingo känna följderna of det beswärliga tåget skall jag nedanföre omnämna. J Panas ma lågo wi öfwer för att wila ut oss under 4 dygn, Det war en gammal ssad och till hälften i ruiner; der lefwa många hwita. Bland andra räkade jag der en bekant från Jönföping, hwarest wi tillsammans arbetat på en werkstad, han höll nu en källare. Då wi härefter aingo ombord på ångfartyget, fom far på Stilla-hafwet utbröt den s. k. Jftmussfebern (eller den sjukdom fom man åsamkar fig wid öfwerfarten öfwer näset); dagligen dog minst en person, och medan wi wid Acarulco, en siad på Mexicanska kusten, intogo proviant och kol, dogo 10, hwilka wi der beqgrofwo. Wid framkomsten til S:t Frans cisco hade mi mistat 60 personer och en del woro ännu sjuke, hwilka transporterades vå ett lazarett. Wi landstego i Francisco den 22 Febr., och hade således gjort en hastig resa då man beräkaar afständet. Gynnfame ma tycktes doc ej förhållandena wara i Guldlandet. J St Francisco kostade föda och logis 14 dollars i weckan men arbete war ide möj ligt att bekomma. Hundradetals personer gingo arbetslösa. Arbetet i minorna hade afstadnat til följe af regnwädret, oc) arbe: tarne Hade flyttat til städerna. Efter att i Francisco några dagar förgäfwes hafwa sökt arbete, företog fag resan hit i ändamål att gå widare fill minorna. Hår råfade jag en Swensk som samtidiat med mig lemnat Neros York, men redon besökt dessa, utan att dock fe någon möjligbet ast der funna uträtta nå got. Detfås mörkt ut för mig, ty min fade få war slut — jag hode qwar 1 och en fier dedels dollars och en swensk 12 sk. — och hade ej stort mera kläder än bwad jag stod och gickuti. Hos en bekant i Nemw-Yorkftem: nade jag det mesta af mina fläder, emedan transporten år dyrare än hwarföre man för per sädane i Francisco. Sent omsider sick jag arbete hos en Sadelmckare, der jag äns nu är. Det wärsta af resan hoppas jag nu wara öfwerslåndet. Arbetet börjar få lif, fe dan regnwädret ou upphört. Wi hafwa för na sommardagar. Min arbets förtjenst har lan An AAA 3 RR KKR KR