wertet den 25 instundande Oetober, har jag blifwit anmodad offentliggöra och får derföre begära rum för dessa rader i Tit. Tidning — ——ä—— Så långt den insända artikeln. Viskidiga andra utwägar finnas genom sunda och när rande drycker undantränga det fördersliga bränwinsbruket. Dit hörer i främsta rum. met uppmuntrande af bryggerierna, hwilkas produfter äro ojemförligt mocket mer pafans de för nordbons klimat och lynne, än bråns winet, och äfwen gjorde wåra förfäder både froppsligt och andligt starka. Den egentli gaste uppmuntran för ölbryggerierna kan wisferligen erbjudas endast af den stora allmän heten säsom konsumenter; men äfwen slaten och kommunerna hafwa i sin makt att hylla och uppmuatra dem, genom att lindra, om ej abdeles borttaga, beskattningen på dem, att på alt fått uppmuntra till anläggandet af ölstugor i stälet för krogar o s. w. (NR. PJ Drängen på Slättern. Nu är det soligt oh warmt på näset, Som iasjön famnar med armar blä, Och fröna skallra i penningaräset, Och alle man skola ut och slä. Här har jag slipsten och här min bytta, Öch mat i korgen; tid ängen ut! Nu är det frågan, att göra nytta; Nog, få wi swettas fören? det är slut. Här, flicka fåra! år räfsan färdig, Ditt namn iag skurit i skaftet ia. Mif cj i bäcken, nej fom! jag bår dig Jgenom lifwet, om du blir mins. War inte blyg — det år inte farligt, Du får ej blöta de fötter små; Se! jag skall bära dig nitt och warligt, Det år ju bra att wi äro twå. Den ene stöder få trygg: den andra. Det år ej godt till att ensam gå; Tillsammans wi uppå Ängen wandra, Ca gör ej nytta: men bägge twå. Och hwad jag fäller, du räfsar samman, Att lägaas fen utt ladan in. som! låt of lefwa i frid oh gaamman Tills Herren skördar på Ängen sin! Du tror wäl inte, att jag dig swiker Oh glömmer bort dig för gods och aull? Man blir ej lydlig, fast man blir rifer, Och icke glader för pengars skull; Men om man eger i alla öden En trogen wän att fig luta til, Då är man lycklig i sjelfwa döden; Ty då man gjort såsom Herren wil. Tack flicka kära! Du hwiskar bara J örat vå mig — det lit fom Ja. Wisst få wi bröd det har ingen fara, Om man ej fuper upp Pengarna; Med flit oc bön och med kärlek trogen, Så menar jag det blir ingen brist; Gud ger of säd på den lilla logen Och tänter på of båd först och sist. Se så! nu börjas. — Se gräset ligger Omkull i rappet, ty slättern går; Förgäfwes blomman om lifwet tigger, Nu år det slut hennes korta wår. Och få hon faller ifrån fin stängel, När skördarn kommer med lian sin; Men tätt i späret der går en Engel, Som räfsar samman ech bergar in. Onfel Adam (D:r Wetterbergh) WAWAWWA LAWQ— O— S—Stockholms Börspriser den 29 Juli. Spanmålsmarknaden är i allmänhet fårs Åeses matt. dock utan att priserna undergätt