4 114 D 2 FT AN 14 SM grvttene, buruledes den eder den huftrun hela långa tiden lefwat i ständig ocnighet och trätor med fin man, för det han allt hittils ide kunnat förmås till omwändelse, d. w. s. wäckelse och deltagande i sammankomsterno, burules des drängen O. och pigan B. funnit, att de ej längre böra tjena qwar hos sitt husbonde folk, emedan de ej få bewista fammanfoms sterne, utan art twingas till för mycken werldgs lighet: Att C. P. Stina beslutat flytta hems ifrån åt hösten, emedan föräldrarne äro så girige, hwaruti jon gör rått, helst föräldrars ne åadå ej kunna annat ån fe om henne med hwad hon beyöfwer och hon ej träns ger om att gå i ett dagligt släparbete från morgon till qwäll, dä kändt är, att föräldrarne samlat förmögenhet, hwaraf hon ändå fall hafwa fin lagliga del. Det öfwerråfs nas nu, hwilka månner och hustrur, vigor och drängar uti angränsande gårdar börjat wisa anlag för wäckelse eller omwändelse, samt öfwerläggas huru de redan rättfärdige märk läsare! skola turwis besöka dem m. sl. fom ännu lefwa i mörfer od) ej släppa dem för än de gifwa efter och infe deras förblin: delfe Andra åter namngifwas, som äro allt för stora syndare, hwilka de rättfärdige skola wisa sitt förakt, ej umgäs med dem, ja till oc med undwika att sitta bredwid dem, eller i fomma bänk fom de uti kyrkan, ferde les fom de wid det eder det tillfälet yttrat det eber det för Påhl eller Pehr. Når en wärfnina lockats, mäste den i början fwåre modige och twiflande om sådningea af hwad Guds bud befalla och förbjuda, Hera gånger medhafwas till presten, fom wäl ej lägger serdeles myden roigt wid budorden, kanske knappt nog nämner dem, men dock föreställer nykomliaaen, huru säll oh lycklig han. snart fall blifwa. Spådomen flår få till wida gans sta riktiat in, som denne i sana förwillelse på nott födde i sin ordning börjar gå belgdagsklädd midt i weckan, från gård til gärd för att å nästa sammankomst hafwa nå gor läsareaktiat att berätta eller nägon fynbare att fördöma, eller föreslå en ny wårfs ning. Haa träffar åter Preften, nödwändigt måste han dit ännu flera gånger för att bes rätta, huruledes hans samwete, efter den swåra kampen, blifwit lungt oh på hwad sätt ban nu börjat werta Hå eh fin merldg lige kamrat, fom måste wäckas ur sin fyndas sömn. Ja, säger presten, war det ide det jag fade dig, att endast genom Nåden etcetc. kunde din arma själ råddag från bhehvefets plågor, men nu fan du wara lugn. Den fålunda wäckte och omwände, fom funnit Nåden, men föga bekymrar fig Om hus ru ban fig förhälla skall emot Gud, fig sjelf och medmenaiskor, fom litet eller inter frägar efter hwad hang fropp gör och låter, fan följakteligen ej bafwa något egentligt bes grepp om, bivad Nåd är; ban: bara blindt tror, att man ej ens bör föfa att uppfylla lagens fordringar och, liksom en flor mängd af fine föregångare, få tillvida missbrutdd fitt förauft, fom han år högmodig öfwer hydladt företräde framför andra, fin rvåttfärdig: het och ofelbarhet, oaftadt han tilläfwentyrs erhällit prestens warning att derföre akta fig: Hwad fom förut utgjorde hans nöje och nyttu, hang hälsa och trefnad, samt war voundwifeligt för haas lofliga bergaing, nemligen en ostromtad Gudsfruttan genom bemödande att hålla budorden i helgd, en stilla enskild huslig andakt oc bön om Nåd i förening med arbetsamhet, flit och sparsamhet, blir fes ban en bisaf eller rent af åfidofatt. Undans tag gifwas dock hår, fåfom i allt ting annat i deriden, men i allmänpet äro desse läsare bland orbetsklassen mindre idoge att sköta sitt werldsliga kall, ty de hafwa så mycket beswär för andra och finna det dessutom fåfängt, ia soodigt att göra mer, än som för dagen erfordras. Hos dräagar och i synnerhet pi gor stärker och styrfer det oförnuftiga läseriet som de i sanniag sjelfwe ej weta hwad det egentligen är, begäret att rå fig fjelf och få dank bag in och dag ut, för att hafwa tid löpa i MårhbDarne 34 ss AnNhea 17. 1GF— fruga, art medo elt anyang af fana samt andras drängar och pigor öfwergifwa hus och bem, för att i en annan socken närwara wid ett hussörhör eller en mången gång en fidig och obetänkt och således oriktig fam följaktelig en skadlig Bibelsörklaring eller hö ra läsareprestens wanligen budordsfattiga predikan, fom öfwerflödar af Råd från börs jan till slut, utan afseende på buru mennis skans kropp förfarit, eller och dömmer själen till afarundens djup om lefnaden och warit den erkändt audfruktigasle och strafflösaste i menniskans ögon. 4) De matsäcka ut fig, om det oc wore för fjorton dagar, lemna husbonden enfam hemma, och fråga ej efter om det äfwen är andetid för werldens trås lar, för att genom en aldeles oerfaren til grumlig besinning men ingalunda mogen ef tertanka kommen yngling, fom händelsewis blifwit prest, skörda den från hans läppar utströmmande nåden, under det egne aktningswärde lärare föraktas och fördömmas; och derä meddelar ynglingen stadfästelse. — ( (sic!) Bland dessa läsare af löfo slaget, fom till antalet mer och mer tilltager, oc fom genom lättja ådraga sig sjuklighet, eller äro så lata, att de knapt nog orka tjena sig föda i goda år, ännu mindre göra någon befpaz ring för kommande behofwer, såsom warans be efter deras förnufts bruk en onödig och sondig omsorg, måste många komma fattig wården till last när misswärt inträffar: ty fom de förut, få widt möjligt warit, unde wikit stadig tjenst, år det swårt om ej omöje ligt att erhälla en sädan just då, når en hwar söker inskränka fin arbetspersonal få mycket möjligt är. De försmå likwäl icke att under sådane förhållanden både fordra. och emottaga understöd äfwen af de ide wäckte, icke rättfärdige, hwilka likwäl endast genom flit och arbetsamhet, swett och möda samte en christlig sparsamhet kunna hafwa något öfwerskott att meddela dem. Hår har manerems pelwis en af följderna utaf detta slags olydfar liga läseri, fom dock till oc med offentligt urpe muntras och enskildt befordrad til öfwerdrift till en plågoande är fiälen och en syndasäkerhet för kroppen fom är högst wädlig, och Hwariaes nom menniskan wilseledes till den fäviska inbilning att hon är säkrare om himmelriket än den andra ja till och med så säter att hon ide widare behöfwer lägga twå strån i kor för sin salighet utan endast läsa bibeln och lata samt jemra sig öfwer den syndfulla werlden. Emot hwad sålunda sagt är, göres wäl af ätskilige den anmärkniag, att det förräder okunniahet i christendomen, syndasäkerhet och förhärdelse. Må få wara; men dömer icke så warden j icke dömde. Anwänden edert förnuft för det ändamål Gud det gifwet och tyglen eder fria wilja samt kommen åtminftos ne i håg till hwad ända menniskan blef skapad. Läsen både Lagen oh Ewangelium oh j stolen finna, att Nådens dörr wisserligen år tillsluten för: de som oeftertänksamt bewista läsaresammankomster af det slag, som äro förbjudna af både Gud och menniskor, emedan sädana samqwäm äro andaktstomma och fåfängeliga såsom de strymtares, hwilka gerna wilja blifwa sedde. Säledes om de betydelsefulla orden: Hwar twå eller tre åra församlade i Mitt Namn åberopas såsom skydd för olagliga läsaresammankomster eller för att uvpmana til fådane, utan afseende på tid oh ort, har man låtit hänföra fig til en fördastad oriftig todning, fom år i håg grad klanderwärd. Nej, när du beder, jå gack in i din fammare, och Må dörren till, och bed din Fader hemligen. ty det är hed nistt att wara mångtalig och tro på bönhös reise för många ord skull. Det år endaf i Herrans Tempel och wid husförbör, der en sticklig prest förer Ordet, fom bland mångtas lige en Gudi behagelig andakt oc bön fan eristera; och om en christlig wandel i före ning med enskild huslig andaft derjemte kan ästadkommas, såsom spädom, i hwarje familj med bannlysande af de allmänana, skadliga ) De som warit hos presten och inbillat honom att de blijfwit måtte, höra naturliatwis ite till ho