de det få gladt. — Men de berömde mig och fade att jag skule bli en lika for sångerska, som Jenny Lind — men du har inte hört talas om henne. — Och en förnäm herre gaf mig en gång qwast af få wackra blommor; men den war få for och få olik mina små åwita klockor, fom Magaus altid vlodat åt mig, att jag tyckte det war få underligt når jag tänkte på dig. Och när wåren fom, började jag få att längta efter gröaa tråd, att de förde mig omfring Djurgården och flera wackra flott: men jag blef ändä inte glad. Och då Mosommar fom, täakte jagpå din Majslång och hwem om nu skulle dansa med dig kring den — — sag tänkte på mig fielf och då fåg jag att det inte skulle passa i de fina kläderaa; Magnus skule inte fånt igen mig. Oh jag tog fram mina simpla kläder och gick. Sent i går afton fom jag hit — jag andas fritt — jog satte mig ner på kullen för att hwila, od) det mar få ljufliat, att jag somaade. — Men fom nu min Maanus jag skall fjunga på berget för dig och mor och far, få att ni cj mer skfola skiljas från Elaa — och få gå mi ned til Araaden Elaa wiH höra om äanu Recken sijunger. (Slut.)