Nag går bara omkriag litet til kyrkdags; jag år nog hår igen och följer mor til kyrkan, U-. Magaus med sia saktmodiga och mils da röst. Och Magnus wände bort sitt hufwud, då han gick öfwer den lila gården; der war ju få tomt nu; ingen Majståag med gröna löf och granna blommor syates der i år; det fans ju ingen Elna, der, fom kunde dansa kring den: Och Magaus gick åt skogen; det mar altid liksom något som drog honom dit. Bekanta blomdofter wåaledde hans steg. ugwad Elna fall wara grana och wacker nu, täakte Maanus, och få hade hea många gånger tänkt. Den fom bora en endasse gång fick fe henne — jag undrar om hoa kunde fia nas wid mig au? — Mej, Maqaus har ingen Elna mer — — — mea om jag bara ea gång til fick fe dea Gudsengelo! Magnus stadaar plötsligt och far med Han: den flera gånger öfwer ögonen, men han fer ju ändå samma sya. Van det wara möjliat, att det är Elna fom ligger der på kullen? Men ej den fira Elna i fladen, fom Magnus hört oms salas wara klädd i silke och flor. Den nätta eakla drägt fiskarflickan bar, di hon lemnade fin koja, smöåg fig änan om hennes lemmar; det war Elaas mörka hår, som aedfallit öfwer kullens hwita blommet.