na ned i wattaet — och den lila båten flyger länatifråa slranden. Då den unga fiskardottren tidigt om morgos nea återwänder, flyger hennes glada blick från fadreas förnöjda ansigte til den rika och riklis ga fånastea på botten af ebstlocken. OM då bar med båtsgaken drager der lilla båten i land, ywem skule ej då med förljusniag lyssna til den sköna silfwerstämmans fång. Och här är det ingen mer än lekbrodr en, den unga torparsoaen strart bredwid, fom hör henne. Han smyaer tyst bland träden, för att uppfånga hwartenda ljud af de endast af hang bjerta förstådda tonerna — de toaer fom Buudertjusa en hel werld. SÅ tänkte mi, fom börde den unga siskarflicans fång. — Wi måte göra henacd lycka. Sörstodo wi då ej att Elna nu war lycklig!? Min fåra hjertaades mor, hwad hwar det herrskapet, fom bor här twärs öfwer, kunde wilja fa? ÅJo, fer du gubben min, det war något det må du tro; jag met hwarken hwar jag skall böria heller sluta, når jag tänker på alltihop — ser du de wil ha, wår Elaa, för hon skall siunga få obegripligt, fa de. i Fa, nog Fan wi släpva flickan till ett tocket beskedligt herrskap, som de äro! men bwad de ska ha för nytta af hennes fång, fi det begri