och Junius ur sommarskor aedtråder,3. en fästeus härold under judelljnd. Ett ambradoft fis sored, då fodom Guden for ned till jorden från olymocas fal med solens spana, till nåson högtid bjudea uti en doftande gäsiwåalig dal Så kommer Phocbus ock i daa til festen, flår upp bland os sitt blomsierwäfda tält och för derin den lsagerkrönta gänen, mår Såagarkung från Elysäeas fält. Wälkommea åter bland of! blott förwarad i troget miane Ån Din bid in siod; an får Du för mår sya liksom förklarad och talar til of från din mianestod. Nu hår Du bland oss mer ån förr förgudad, ty skaldens död war hang arothros, i lyraas toner redan förebudad i höga, Hunmealffa, fom ej förgås. Allt hwad den Swenska fången skönass fattat, bwad senak och saille till sitt möaster malt, har konslnärus mäslerhand nu sammaafatlat uti Dina bild, en gudalik gestalt. Du lefwer nu bland oss—wi med hänryckning Dig återse, fom når från fjeran land 2B: taga mot en wåalia hjertlia tryckaing af den nyss återkomne wännens hand. Du ej dehöfwer ord — nej — Wi noa minnas hwart ord af skaldens sköra qudasptåf; på folfet8 läppar dessa typer finnas af Swenska sångens lysande eook. Du talar till oss än i Dina sänaer, från hjerta och till hjerta gär hwart ord; wi lärde dem — de klingat många gånger hwar dag från flott td hydda i mir Rord. Skall ej Ditt nama Tegner! med Fritihofs saga, till barnen gå från fäderna i arfr når Nordens söner fjunga den de draga ju Dia triumfwaja geaom tidehwarf? Men Du som diktat sångens sköna under, låt charen stanaa framför Lundagård, att från den ffönahe af Skänes lunder upphämta kransar till Din miaacswärd. Carl Eh. Eberstein. ——— ——— dmii AAA —— ——