Hard, af denna tant, ty han iasåg att de mor ro sådana begge twå. Men det är fanattr fade fynden, lilla Bernhard har ju aldrig sett of förr! och det är för att uppfylla sitt löfte til fia mamma, fom han uppsökt oss, få här saält slrax efter maskeraden. Wi få wäl lof att preseatera oss; jag är Clementine, och min syster är Amalia von Walden, få att du icke må förblanda wåra natta. Ä Ah täakte lötanaaten, glade öfwerraskad, nu begriper jag att lila dalkullan kändt mig förut och mina gamla tanter från Westergyln; hoa bar drifwit gäck med mig och wisat. mig tll dem. Jag kunde wäl icke tro att hon fule måga gifwa ett möte. 33 kommo i i förrgår til Stocholm, forts satte Clementine, fisgo fe linan vå Famalje: rerna på den blifwande balen, sågo namnet Bernhard von Walden, beslöta att gå dit, att iakognito uppsöka och dansa med dig; jag mar klädd, fom domino, men Amalia war dalfada. von Walden Hade wäl dansat och Fonverfe rat med dalkullan, men ide fätt fe hennes ansigte; hon hade haft tusen behaa för Hang ögon i hwarje fiagerspets, i nackens lätta rör relser, i der weka lifwets angenämhet, i röslens melodi. få att han, berusad af musiken, his förd af fia iabillaiag, dårad af blodets åfwir