Kag skall hädanefter bli artig mot alla andra flickor, ty de äro iageating emot er. Så m pratar! JFag swär att jag talar saaning. LHyonblicfen äro dyrbara, mastraden ger en frihet, fom annars aldrig fianes; tillåt att jag förklarar — att jag förklarar — Pankert stammade och fom af fig, ty italiens skan gaf honom en fal och fränslötande blid. Men iiksom hon i en hat ängrat fig, smålog bon åter och slog ned ögonen. Pankert fick mod och återtog: IJag förklarar, att jag aldrig fett en få fullfomlig qwinna, fom er; och jag skulle anse mig fom den lyckligaste man i werlden om jag fun de få hoppas att få danfa med er genom lifwet. uDHar herr grosshondlaren någon-annan förs bindelfe2 frågade hon blygt och nåftan båfmande. Paakert blef utom fig. Han wisstepwäl med fig sjelf, att Har för någon tid sedan skrifteligen begärt af en gammal mån til hans far, att få till äkta denne myndling, en vit fröken, mea bade ide fått swar, och tyckte fir nu kunna göra båttre lyda; han swarade derföre: Yo, jag har redan en förbindelse; det band tvi nys gaf, fäster mig får ewigt mid er. Tissåt mig att få uppwakta ser en dag i medan.