de, att man altid lyder ditt målders — Te år sannt, fade kärleken, med ett smädligt löje; men mid 40 år måsle man mål mara förnuftig medgif der. — AP min herre? inföld das men helt förtöraad, hrem har sagt er, att förnuftet skal göra mig lycklta! Jag leds redan mid art höra det nämnas. Förnuftia! förguftig! J saanina, fådant tal anstår er rått mål! War då sjelf förnuftig. Blif mia en föresye, och jag skall följa ert exempel. Men låt mig nu förlänga mitt fontraft på 10 år tid. Allt år öfwer wägdt, allt år förut I ordning. Se hår den skriften, du lemnat mig. Jaa har sjelf tillagt den ifrågawaraade förlänaninastiden. Si ledes, min lila kärleksgud, har du endast att skrifwa under. — men, på min åra, år ide ni galen. Dwadl det är ett almar, att nt will älska ända til 5) är. Men betänk er, jag ber! — MR! jag har allt berdukts ... Med deto samma toa hon kärleksaudens hand och förde den med få mycket behag till papperet, art han nödgades willfara hennes begäran. Guden fom plimenterade heane helt förlägen öfwer henaes dårskap, och damen war utom sia af alädje. SI har jag änan koatrakt på fulla 10 år! utbrast hon ofta med förtjusning. Hmwiuken lycksalinhet! Alla unga, för hwilka hon wisade kontraktet, skrattnde i miugg. Om det Ändå, fade det siasemeban, om der äadå wore en karl ly det är en saagiag, art en karl mid 40 ärs