En Episod. Berättelse af författarea till (En Awardagsbiftoria (Forts. fr. föreg. N:o) Efter ett var dagars förlopp medförde Jag den glada nyheten, att kaptenens metståndare war utan al fara, och hang får mycket Indrir gare, ån man i början förmodat. Hela sakea bilades, och kaptenen förlikte fia med fia gamla wän. Dagen innan den wiatiga prosessen skulle afdömas, eriarade etatsrådet sjelf min far om det löfte, han gifwit Honom, och bad honom yppa fin önskan. Nimål, swarade min far: sDt år en ung man, för hwilkea jag intrefe: rar mig; dan älskar er dotter, och på hang måg: nar wågar jag anhåla om hennes hand. Etotsrädet, fom ide twiflade på, att den unge mannen war jag, swor wid alt hwad heligt war att han intet högre önskade, än att mottaga en inåg af adwokaten 2L:s hand. Men, fade min far, den unge mannen äger för nårmas rande intet utom fina fuaffaper och fin fidligs bet, hwiika wisst ide skola låta honom sakna dwarken åra eler fördel med tiden. Hang pere onliga förtjenster anser jag för den solidaste ri edom, och mia aktniag för er bjuder mia tro, tt ai är af samma mening. — Ja, det met