— kaptenen klättrade upp ett sy ke på stammen af kaslanieträdet. Jaa lofte Therese upp till honom, och med förenade krafter förflyttade wi henne lockliat ia genom det öppna fönstret i bennes sänakammare. Jaq bad henne i allt lugn sätta fig ned och wänta de snokande fpes jarne, fom lågat ifråa att gå fram med ea jägares smogaade steg, uader höhljudt tal nuladeg heannes dörr. Kaptenen och jag fortsatte wårt Flåttrande uppför trädet, men tittade dock ned från def arenar genom Theresis fönfler; wi sågo etatsrådet och kammarjuakarea fom ma in i rummet och laga fig till att genom söka det. J sörsta Had fortfatte mi mår res trätt till minr kammarfönster. Det war wåarmt i wädret, föallren sodo lyckliatwis alla öppna, och utan swåriahet aalände wi til mitt lugna nffyttställe. J sörsta Hat drog jaa miaa fruntimmerskläder af mia, och dlelpte faptenen att påraga fir dem, boarpå jag framtog mina egaa kläder, fom woro gömda I skådet, och om skapade mig til ca farl Eneldertid stal jag mig till att se efter hwad fon förguck i träde gården. Jaa sån etatsrådet och kammariuafaren gegomsöka den, och hörde den mårda Fifi nen säga, vJig Har med eåna ögon fett hoaom blifwa insläpot geaom deana lucko. Jag fås honom få wäl, fom jag fer er. an war klädd i en mörk sortut, med fäskett på dufwu det. — Då de förgäfwes hade saofat igenom