att få wara litet allena, hwilket ide utan ia wänningar bewiljades mig: Jaa wil icke bjuda tid att beskrifwa den förtwiflan, åt hwilken jag nu öfwerlemnade mig. Eahwar, som warit uag och kär, kan låte förestäla fig mitt tibständ. Det år en wälgerning i wår jordifa tilmarelfe, att, efter ett häftigt rafande owäder få mål i naturen, fom i menniskosjälen, följer ett saggs domning, en wiadslilla, hwarigenom förnuftet, det enda fyrtorn, som kan leda of i natten, skickar oss en liten wänlig siråle. Efter några timmars raseri, föll denna wälgerniang äfwen på min lott, och efter måaga planer, den ena orimligare än den andra, talade ändtligen en bättre stämma i mia fjäl och fade: )Öwad mar egentligen mia afsigt, då jag fattade denna wågsamma, ja dårhusmessiga plan, fom fört enig hår i husete Om jag ide flutar mitt äfwentyr på ett ädelt, förnuftigt sätt, få är min handling wisserligen dåraktia, ja til oh med enafaldia, pwilket sisa jag för ingen del mile, att den stulle wara, minst i Thereses ögon. Nej, art wara hennes mån, hennes skyddsande, det lof wade jag mig sielf. Det blir mig swårt att bålla ord; men jag will def. Fas wil änan hålla mig maskerad för henne, lills jag .... act Gud! jag knapptaänthärda att tånfa derpå etills jag förenat benne med hennes Altor te Puru det skall gå för fig, wet jag ännu