målet för deras underwerk. Då de swarade att de icke hade nägot deremot, frägade dem landibrukaren: J åren således säkra på att funna uppe wäcka denne man til lif igen? — Det äro mi. — Huru weten J, att J funnen detta? — Vi hafoa juft för fore tid sedan emottas git en uppeobarelse från Herren, pdwaruti han lärde of att mi funna der. — Åren I riks tigt säkra på, art denna uppenbarelse war af Herren? — Ja deruli kuana wi icke misstaga of. — Beror på något fått eder förmåga att wäcka denna man till lif igen af fiufdomens särskuda beskaffenhet, eler kuanen J kalla hwem fom helst til lif igen? — Det år för oss ingen skillaad; hwarje död funna wi åter wäcka til lif. — Godt, om nu deane man wore dräpt och ea af hang ar: mar wore afskuren, kunnen J då också kalla bonom till lif och äfwen återgifwa hoaom brus ket af hand arm? — IBBferligen funna wi det, ey ingen gräns år fatt för den oss af Herren förlånade makt. Det wore för oss detsamma äfwen om båda hans ben och armaro woro ofhuggs na — Kunde ni också göra honom bhelibregs da igen, om hang hufwud more afbugger?! — Det kunde wi mwifts! — Godt fade landet: brukaren smålende, jag twiflar wisst ide på sanningen af hwad få Helige mån säga, men jag önskar att uaderwerket mårte blifwa få ful: