fenomen af högst befynnermtalade hurusom en wiss fru Amerika gaf i London feans nande af andar. Fru Hay tillhört en sekt, fom i Amer m berömde fig af att umgås andar. Nationalzceitungs ansåg nu allt tal han härom årffap, men antog anbudet att seance, fom fru Hayden skulle hans wänners bem. Denna 3 på följande fått: n personer, nemligen min wän, syster, en nevö och jag (fore församlade i bibliothefårvum: en öfwerlemnade ett kort och Hayden. Hennes maner woro igna utan fjesk, hennes yttre j utmärkt genom något egen: gång genom de fina fråffötdinklarne, hwilka wåra tecknare yankeedomens typ. Hon tar men ide korrekt. Wi togo bordet, på hwilket en lampa sjönko i förwäntningsfull tyll ide walt det rummet, emedan 1 wanligtwis tyst bakgata. Til: dock denna afton en bjudning ch af den anledningen mycket nar. Några af of trodde fig klappande, men woro ei wissa wi förfogade oss derföre till wette åt parken och togo plats , fyrkantiga och fyrbenta mar Efter några minuter före alla ett klappande, mma från midten af bordet efter n bordskifwan. Det klappade är få här: rapp, tapp, tapv. det knattrande, fom den elek n gifwer ifrån fig. M:ts Hays oss ett Fort, hwarpå alfabetets o tryckta i fyra rader oc fif: till 9 på en femte rad. Hona wi skulle språka med andarae, aro tillkännagifwes genom flaps , fom wile samtala, skulle föns tankar på någon afliden anförs sådane komme lättast — och utr n, antingen högt eller i tanfariden wäl närwarande, få fwar om klappande. Sedan hade en fråga till bonom, högt eller att med en blyertspenna eller r alfabetet från bokstaf till bofta märke på den, wid hwilken De närwarande började nu ene. En af damerna började. , men gick öfwer bokstäfwerna tsstift, dröjande en sefund wid derwid man här och der hörde Efter en stunds förlopp bes matt hon framkallat en afliden uppfordrat henne att stafwa war tyskt, hwilket ock rigtigt r tiden satt fru H. orörlig, men n hällning och blandade sig blott saken, när någon otydlighet i lappandet förekom, derwid hon 1 uppmaningar fom: Behagar tydligare? Will anden säga om den råtta? — Den dam, fom tte och frågade högt efter en i berldsdel afliden broders namn, ch dagen för bang död. Alla sewittnade, att förs och tilnamn, blefwo rigtigt oh utan något afwade genom klappande. På swarades: ide ännu dningea till korespondenten. Wi jelf tala: sanade tigande en wän, fom för er sedan afgått till Westindien i gula febern. Rapp, tapp, wa för mig ditt familjenamn! e alltid i tankarne.) Det flaps 3. Det war origtigt, men han n till förnamnet. Jag uppres GCCGAA. 8 QA and Jag började ånyo. Bokstäfwerna woro åter origtiga. Jag uppaaf sielf namnet och frå gade: will du nämna dett skepp, på hwilket du afgick? Swaret blef jakande och fart).gets namn, som tyskt, stafwades utan misstag och rigtigt. Jag entledigade wännen och fram: manade, ur tankarne, en för flere år sedan af: liden anförwandt. Det klappade tydligt, men swagt, liksom mycket aflägse, dock alltid i bordskifwan. Säg mig, på tyska orsaken till din död? (Jag wäntade mig få höra dryc: kenskap eler omåttlighet, i fall andarne uttrycka sig euphemistiskt.) Det klappode wid C, O, G, N. Jag bleknade. Mia slägting hade dödt af fylleri och hade de sista åren al. drig druckit annat än cognac. Jag tänkte dock ej på det ordet, när jag gjorde frågan. Det klapvade widare wid A och C. Paus. Alltså lydde swaret: Gognac. Jag frågade i mitt upprörda tillssänd högt och på tyste: r det orsaken till din Död? — Ja. — Ar ordet rigtiat stafwadt? — Ja. — Den döde war i lifstiden bildad nog, för att sskrifwa rigtiat, och jag wet dessutom ganska wäl och of särskilda anledningar, att han riatigt ftaf: wade och skref ordet cognac. Widare bör anmärkas, att denna dryck i England och A. merika aldrig betecknas med detta namn, utan kallas brandy. Stället, der han dött, upp gafs slutligen rigtigt, fastän några bokstäfwer först fommo origtigt. Husnummern kom först origtigt 33, men på min anmärkaina att det war falskt, rigtigt 35. J allmänbet gick saken för mig ef få fort och rigtigt, fom för damen. Jag hade dessutom föru ej sagt för någon, hwem jag tänkte kalla och hwad jag ämnade fråga. Korresop fortfar: Derpå försöfte sig min granne, en liflig, una man. Det blef mocket klappaade, men beständigt konfusion i bokuäfwerna, hwarföre han snart gaf alltihop på båten. Min wän, berrn i huset, hade nu turen. Han frame kallade, tigande, fin farfar, fom dödt i ett annat land och frågade efter förnamnen, som ej woro rigtigt kända i familjen. Utan misstag följde nu tre dopnamn, hwaribland ett ganska owanliat. J England förefomma fål: lan tre dopnamn, men i det landet ofta, och, som min wän sedan meddelade oss, har det owanliga namnet sedan generationer tillbaka warit mycket omtyckt i hans familj. På frå gan om dödsåret följde intet swar. Mslrs Hayden anmärkte, att swaret kanske skulle komma senare. På fråga, hwarest en lef wande släating till buset för ögonblicket be: funne fig, stafwades Girdale. Man har ffrifwit till samme slägting, men hang swar har ännu ej ingått. Medan min wän tigande fortsatte samspråket och aick med griffeln öf: wer papperet, föll mia in att göra min farfar en fråga efter hang dödsär. Han gaf fig tilkänna och uppgaf riktigt år 1835. Wärden i huset, fom ingenting wisste om mitt förebafwande, Hade hänfört klappandet till fig, oc bade derföre erhällit ett konfust res sultat. Sedan jag för honom omtalat min farfars inblandning oc meddelanden, och han afräknat de klappningar fom ej gällde honom, uppgaf ban sig hafwa fått träffande swar på sin fråga. Jag förbigår andra far, Hhvilfaå rigtig: bet ej få lätt skulle funna kontroleras, och kommer till ett annat experiment. Mstrs Hayden bekräftade, hwad de amerifanffa tidnin garne berätta, att andarne ha den befynner: liga förmägan, och den ännu besynnerligare böjelsen att sätta i rörelse möbler, oh ifynnerhet bord. På wår begäran och för att wisa experimentet, böjde mstrs Hayden bhufs wudet öfwer bordet och fade en nästan fmes kande ton: Wilja andarne sätta bordet i rör relse? — RNRapp, tapp, tapp. — På detta tecken tid bifall, uppmanade hon oss att sätta wåra fingerspetsar på kanten af bordet, för att förnimma den wågrörelse, med hwilken andarne skulle sätta bordet i rörelse. Jag trodde mig känna liksom en magnetisk ström: jag will dock antaga såsom en möjlighet, att ra e r AA2 Ad AT wannämada bordet sattes, först långsamt, fe. dan fortare, i en roterande rörelse, och på samma gång rörde fia i en cirkelbåge från de på twä sidor af detsamma sittande perfos nerna. En af damerna sprana förskräckt upv. Jag sjelf wände mig owilforligen til min granne med den frågan: hwarföre stötte ni till bordet? Men han säg lika häpen ut som de andra, med undantag of mstrs Hayden, fom, orörlia såsom förut, låg tillbakalutad i sin stol. Bordet hade flyttat sig så långt, att sag knappt kunde räcka det med utsträckta ars mar, då jag förut hade haft armbågarne på detsamma. Rörelsen war jemn, likasom om bordet swäfwande wridit sig kring en axel; den höga lampan, som stod derps, skakades icke, ehuru kupan oc glasct skramlade, om wi stötte till bordet. Wi uppstodo alla, mer eller mindre upprörda, från wåra stolar och det war förbi med det erforderliga lugnet och nyfikenheten. Man begaf sig till förmas fet och drack the, och ett lifliat samtal uppstod, hwilfet mstrs Hayden hufwudsakligen underhöll med sin erfarenhet. Jag förbigår hennes berättelser, emedan de ej äro vå nås got sätt bestyrkta. Men medan wi sutto kring thebordet, anmärkte mstis Hayden, midt i ett famtal med mig, att bon trodde fig höra ett klappande. Jag har ej hört något, swarade jag. Men jog, fade wärden, har ännu en gång beswärat min farfar, kanske tilfånnas gifwer han nu sitt dödsår. Alfabetet frame togs äter och det utkom ett årtal; om det rigtiga, är ännu ide utredt. Sedan mstrs Hayden rekommenderat fig, war wår första gång till bordet i matsalen. Der stod den tunga möbeln — man wet ywad ett matbord ett stort engelskt hus mill säga — med sina fyra massiva ben på den tjocka brysselska mattan. Benen hade wise serligen trissor, men wi försökte förgäfwes, den ene efter den andre, att med händer else ler fötter rubba det blott en linea från frålle. Den är nu första delen af saken. Sedan denna berättelse gjort fin rund fring Tyffe land och der blifwit på allahanda fått fom menterad, innehåller Augsb. Allg Zeitung en forrespondensartikel från Bremen, ifrån en man, d:r Andree, hwars pålitlighet af red. garanteras. Detta bref har gjort ännu långt större uppseende än det förra och har i bofstaflig mening förwridit en stor del af Tyskland. Den berättelse, det innehöll, år bnfmudfafligen följande: En i Newyork bosatt köpman från Bres men skref, till swar på ett bref, som innehöll mycket ffämt om fru Hayden och hennes taffs spelerier, att denna sak ej wore att skämta med, oc att i synnerhet bordets rörelse wore anmärkningswärd. Tillika wisade han huru detta fenomen skulle tillwägabringas. Ges nast blef inom den familj, dit detta bref ans tände, försöket gjordt, under skämt och löje — och redan det första lyckades. Husets wänner, hwilka straxt tillkallades, öfwertyga sig om undret od) experimentera med fams ma framgång. Inom några dagar hade hun dratals personer, lärda och olårda, köpmän och handtwerkare, män och qwinnor bragt bord på det besynnerliga sättet i rörelse. Till trots af allt detta behandlade d:r Ane dree saken med löje, då man ett sällskap fom att tala derom. En ung dam gaf hor nom en allwarsam och förebrående blick samt swarade lugnt: Det skulle wara mig lätt, att öfwertyqa er om tillwaron af en naturs fraft, om hwilken jag ej bade någon aning förrän min broder i Newpork skref till mig derom. Jag har gjort de förfta förföfen. Efter några minuter war man ifalongen, hwars golf war betäckt med en skottsk matta. Bordet flyttades från soffan till ungefär midt på golfwet och d:r A. anmodade, utom den nyss antydda damen, 7 andra personer att taga plats på stolar, fom woro ställda ungefär en aln frän bordet. Det war ett rundt mahognybord, som kunde wäga omkring 2 lispund, med en piedestal, som hwilade på luva Sätter Af pe LI Bersfaner. som toao