omgifwande luften, återgälde jag det med en örfil, fom gaf en duktig smäl på etatsrådets feta kindben. Detta mar wissl råtta kurea för berserkagang, ty mannen blef med eng from fom ett lam. Han fåppte fin dotter, och Mir: rade på mig med Öppen mun. Lenall fade han ändtligen: Är du aldeles frlittergalen? Jag war sjelf förbluffad öfwer mia Hetfighet. men då jag märkte att sördelen war på min sida, beslöt jag degagaa mig af min seger. Jag wiskade åt Therefe: Spring bort, fröken! Hon smöa fig ut. Fritz efter. Mu gjorde jag mig rent desperat, lålfsade aräta, ropte att jag ide war man wid fådan behandling; att jag siraxt wille lemna huset. Etatsrådet blef alldeles förskräckt, och aaf goda ord. ÄÅswen Fame marjuakaren bjöd till att blidka mig, Den eue stötte bort den andra, når de wille nalkas mig. Jag wände dem beage ryaaen och ajorde min af att wilja gå. Nästan på knä bad mig etatsrådet om förlåtelse, medan kammarjunkoren bakom ryggen vå honom kastade mig slängkybar den ena gånaen efter den andra, och tog fin dyrbara kråsnål från bröstet, samt wiste mig den, med tecken, att den skulle wara mia. Ändtliaen låt jag beweka mid, men begärde fom wilkor, att de skulle låta min fröken wara i fred, och tåligt wånta tills hon sjelf aaf rf ter. Etatsrädet fade: Min fnåla flica! jag wille gerna göra dig tid wiljes, om inte pro: