Article Image
del upphöjda sinnet, den starka själen, det ädla hiertat. Men om till den wördnad och kärlek, som Drottning Josefina eger i hwarje bröst, ännu kunde läggas något mera, så har denna innnerlighet och beundran aldrig fun: nat wara högre och warmare än nu i de dar gar af bekymmer, då hon, träffad af sorgens bemsökelse, icke blott burit densamna med en hänförande undergifwenhet, utan dertill egt den styrka, att som en tröstens och förfafels sens goda genius uppehållande förhoypnins gar fom började aftyna hos hwarje annan än hos henne sjelf. Hwarje Swensk mor har med henne känt det bittra i den förlust, då hennes son, landets älskling, Konungaborgens gode Engel, få hastigt bortrocktes. Men en forg fommer fällan enfam och få war der år wen här. Wi känna det alla. OQwinnan är t motgången ofta starkare ån mannen. Hon är fom det swaga rö, pwilket man er fer att hwarje windpust flulle bortblåfa, men fom ide eas stormens wåldsamhet ändå förs mår att bryta, ty om också den böjer def hufwud mot jorden, få refer det fig likwål åter och höjer fig lika högt fom förut. Länge har öfwer Nordens Konungaborg hwilat tunga moln. J palatset som i fojan wandrar den menskliga förgängelsen efter o. rubbliga och of obegripliga Ingar och fråga wi of sjelfwa ett bwarföre, få frå wi der handfallna med al wår wisbet. Oss ffinte ses dock att stödja oss wid en ewigt grön: ffande staf, bwars inre safter aldrig torka ut; den bär ständigt förhoppningens blad och knoppar och wissna ochi tusende, en efter ans nan, få wära dock nya igen och ännu wid grafwens rand skiuter den upp en kuopp, mähända den enda som icke förwissnar. Hot — natten är aldrig få lång, att ide ju morgonen stundar; sorgen är aldrig få Jwär att ide def bitterhet mildras. Det li der nu till wår i naturen; med bwarje dag stiger solen allt högre på fästet och dess blicfar äro så milda som en moders blickar på ett äladt barn. Med wåren waknar hela lifwet till nya förhoppningar, ny glädje; Det swäller i själens inre så som i trädens och blommornas knoppar. Mångahanda äro wår ra önskningar, otaliga wåra förhoppningar, men en fom nu är gemensam för Sweriges folf, en fom utgår från tusendes hjertan, från dalar och berg, det är en wålgångsdns skan, det är ett manage Lefwel för Mor dens Oscar och hans Konungsliga emil. B. C. a ——

7 maj 1853, sida 4

Thumbnail