uMina derrar! Ni tagen aldeles fel vå min, ty ni ansen mig för en helt annaa person, ån jag är. Tiden fall bäst lära begge herrarae, bur fri jaa är för kärlekshandel med någon man i werlden, och hr kammarjunkaren wet sielf bäst, att jag aldrig haft eler wisat minsta böjelse för honom! — uYam ropte clatsrädct, Jag skall nog komma underfund med, Hurra det hänger ihov, der fan du lita på, och Gud tröste dig i fall jag finner att du bedrager mig. Jag gjorde ea liten nigaing, och lemnade rum net. Jag skyndade til min frökens dörr, floppar de på och frågade om hoa hade nånot befala. Hon bad mig komma in, och då jag Öppnade dörra, faan jag tynne sittande helt och hållet påklädd. utan annat ljug ån den skymmniag, hwarmed en juniaatt kuade ersätta hennes manliga nattlampa. Jaa frågade, om jag ffulle tända den. Mj! swarade bon; Mmen jag tville gerna tala litet med dig. Jag tydte, att hennes röst darrade och det rann mig i fin net att hon hade något att säga hwaröfser hon blygdes, och att hon derföre wille nyttja mörk. ret som en slöja för fia förlägenhet. Jaa war ide mindre förlägen ån hon. Kära Lenalr fade hoa efter litet betänkaade: YFag anser dis, för min måninna! jag fan wish alldrig sinaa nägon bättre. Mycket höll jag af min trogna Wariana, fom min far tog ifrån, mig och jag