få beropa fia bränwins brärnare och frögarevå lag och rätt för sitt yrfe, oh supare ha de förre emellerlid att skylla på Når då allt sommer omkring få rår ingen menniska för galenskaperna, utan det blir Gud sjelf, fom får skuld och skam för det. han wälfia: nat landet med få mycket säd och potatis, att man ingen annan utwäg har, än att förädla det till bränwin. Så der går det med wåre store måns wisdom, när de för den fåra egna fupfmas fen skull äro rädda om tistelrötterna i åkern och sedan karas och sträcka på halsen såsom nitälskare emot fylleriet. Man må anse det såsom en hämnande rättwisa emot sädana wäawisare om deras diciplar på ofwanbe ffrifne sätt tacka för underwisninaen. Må got stort yttre trångmål, igenom den förleds da bopens rascri, år mähända nödwändiagt innan sädana wägwisare öfwergifwa egna supwanor och det grymma gycktet att ropa på polisen når man får fpifa för fina ger ningars frukt. Ack det är redan längesedan som odjuren blefwo så talrika och näraängna att de arma wallhjonen icke förmå wakta fårbopen. Om bara Kronobetjeninaen gjorde fin ffylbighet. beter det. Hwilken skyldrahet? Jo att tvinga krögaren och köpmannen att utminutera bränwinct med fannan siället för jungfru eber qwarters måttet. Kan då en länsman wara på 20 a 30 ställen jemt tillbanda eller får Han falla minderåriga barn till wittnen? Ackl ifall swenska folket får tid att sofwa af sig ruset, så bör der fålla fig för ögonen sasom ett warnagel, den nästan raglande därskapen, att man i 19:de seklet gång efter annan wile förekomma fylleri med bestämmande af en kanna såsom minimum wid utdelning Af 50 millioner fon: nor bränwin om året ibland en million u pare. J en föregående tidvunkt dä denna statsklok. het infördes, hände sig att en bonde räkade in hos en samwetsgzann krögare, fick falce des ej mindre ån en fanna, orkade knappt dricka en fjerdedel deraf innan han stannade i ränsten. När polisen då gjorde fin ffyldighbet få ursägtade sig mannen dermed att han icke orkade supa efter den nya förordningen. Månne icke folket än i dag i sitt finne bäller lagstiftningen, för ett gyckel. När lagstiftaren medgifwer en gräselig bränwinstillwerkning, så kan det icke wara hans allwar att den ej skulle förtäras. (N. r.) Umeå d. 23 April. Nämndemannen Ios nas Lundberg och Bonden Carl Fredrik Lundberg i Nolbyn, Löfängers socken, hafwa stadda på skjälfiske, Tyorsdagen uti sisllidne wecka i Bottniska Wiken, twå mil från Blacs fe bamn, vpåträffar ett i isen fastfruset, men ling stad till len mil är gor tag tiga att bef her qör trä rät mel 400 mej De att för fur all för ger gäf til slå så for del vos jä a wi of i sonen och fade til Tberese: Det kon ni mål sjelf hbeorina. min fäcka kniin. att iaa i . Ju nd