dyad ete. (Men detta sednaste stär i ett både aflägsnare sammanhana med hwad som kan inhemtas af 2 Mos. 1): 5, 6; Ef. 62: 12; Epbes. 1: 14; Uppb. B. 5: 10.) Pröfwe och döme nu den, fom wil och fan, om och huruwida detta OM dylikt må lämpas på wederlikarna till dem, en ten benämnas löpande profeter, samt om de efter Luther kunna af Pauli ord, 1 Cor. 11: 23, tillegna sig ett sädant presterskap, att de ock måtte handtera sakramenterna! Men Luther åberopar deremot ett Skrifts stäle, hwilket hwar och en mi läsa, neml. Ephes. 4: 11, äfwensom ban i afseende vå sakramenterna medgifwer deras meddelande af qwinnor, neml. i nödfall. Annars och i afseende på de upygifna fyra styckena: 1:o Guds beliga ord och dess predikande rent och klart, 2:o döpelsens sakrament, 3:o altareks sokrament och 4:o nycklarna, (om hwilka sist. nämnde nu ide är fråga? tyda hang ord i kortbet sålunda: ö Man mäste hafwa Biskopar, herdar och prester, som offentligen och enskildt gifwa, utdela och förwalta dessa stycken. — Frän detta embete undantager den helige ande qwinnor, barn och odugligt folk. — Då wi säga, att embetet med brödet och winet är gemensamt för alla christna, så säge wi det icke derföre som någon skulle nödgas tro oss; utan wi betyge bet genom Christi ord: Det. ta görer till min ätminnelse. — Det anstär ide en af de christna, att sjelf skaffa fig före träde framför andra och tillegna fig hwad fom år allas wårt. Men samfundsrätten fordrar, att en förordnas, på det att icke en wederstygalig oordning mäste bland Guds folk cd) ett Babylon blifwa af kyrkan. — Ty få bjuder Paulus, att Timotheus skall anbefalla dem, fom dertill duglige äro, att pres dika Guds ord, samt funna lära och under wisa andra, 2 Tim. 2: 2 — Dem, fom komma och säga att Gud nödgat dem och den helige ande drifwer dem få, att de mår ste predika, bör man dristeligen fråga: Hwad tecken gören J, att man må tro eder? På edra blotta ord wilje wi sannerliaen icke hör ra eder: Ty äfwen de falske profeterna funna göra tecken, 5 Mos. B. 13: 1 f. f. (jfr. 1 Joh. l: 1). Tro Honom för ad del ide, ty djefo wulen fan oc göra underwerk. — Wära partigängare beflita fig om att komma fram med något nytt, att man må böra dem. Fram med öronen! Men de förgäta att Christus lärt med sitt exempel, att man ide utan kallelse skall träda in i predikoembetet. Käre junker! Här skattar jag din ande och ditt fört lika. Här fordras mer än din ans da. — vönnpredikningar och hemliga ceremonier böra aldeles ide tälas. Hwar och en må läsa för fig sielf. Jngen år twungen till tron, utan församlingen hafwe frid lat, swarade jag, lefwer? ännu, men en hård Lon An för de en visa hufwudena. För lönnpred f res dedrägeri är en gräns fatt, hwill utan kallelse och ntan att wara sände, fm na bär och der i duseng och utsprida sitt gif innan Pastorn eller Öfwerheten blifwit d warse. Desse äro tjufwar och röfware, Joh. 10: 8, som faila in i främmande fö samlingar och ingripa i en annans embet fom dem ide är anbefaldt, utan förbjuds — Hwar och en Biskop eller Pastor har f wissa prestgäll, inom hwilfet ingen ann utom hans wetskap och wilja skall undert fig att hemligen eller offentligen predika, beller fal någon höra honom, utan kungö och gifwa det tillkänna för fin pastor och i werbet. — De beliga fädernas strifter sku läfas blott en tid, för att derigenom komn in i Skriften; men nu läser man dem, f att deri förblifwa och aldrig komma in Skriften, så att man liknar dem, som wägwisarna, oc) aldrig wandra mwägem De heliaa fäderna hafwa welat föra oss i Skriften, men wi föra of derul, då likw Skriften allena är den wingård, i hwilk wi alle skulle öfwa oss och arbeta. .. (Amen.) P. S. Historiea förmäler, art ide a fom utkommit i Luthers namn, är strifu af honom, atan att någre af hans iillgif och warme beundrare i pennan fartat ha munteliga föredrag och underställt honom f upphemtningar, hwilia sedan blifwit mer el mindre utförda innan de trycktes, ehuru h siundom skall hafwa bedt dem låta bli och annat, samt förebrätt dem, att de wille uprsamla skam efter honom Hvw fan nu mer bestrida förhällandet, ätmin ne endels? Må ingen tro, att man wil f ringa den Gudsmannens förtjenster, om mången skulle tyda eller önska, att ett annat ide måtte wara hans owilkorliga rosatser, der antingen någon ombytlig eler oc nägon motsägelse i bokslafwen, i andan, skulle kunna uppletas. Det är me ligt att fela. Och den, som icke felar ett ord, säger Jakob, han är en fullkomn man. Dessutom har en af Symboliska I kerna namn af variata och invariata eler ändrad och oförändrad. Blandade Ämnen. Ludvig Napoleons lysning. J det inom konton Thargau i Schwe belägna Salenstein, der Louis Napoleon borgarerätt, blef lysning för hans äkten med jungfrå Eugenie Montijo från S uten i wanlig ordning afkunnad från 3 difftolen, hwatwid ide heller uteslöts brukliga formeln: den fom har något att framställa emot detta äktenskap, skall dant i tid anmäla etc. ————————— AA — AL —m— m————— — VR omöjligt war i ständ flita mig lös ur at