Min blyabet, fom på långt når ide war före fåGd, skulle wäl ha aastlätt hwilken jungfru (om helst. Therese blickade tyst vå mig, tog nin orlofssedel, och läste den upvmärksamt. Derpå lemnade hon mig den tillbaka, och sade med ljuf stämma samt med ett uttryck af blygsamhet, fom satte litet mod i mig: Det der år ju en ypperlig orlofssedel. J tre år bar du tjenat hos det fruntimmer, fom frif wit detta, fer jag. Hur gammal år dur — uTjugu år, slammade jag Hon fortfor: ekag behöfwer icke fråga, om du förstär dwad fom fordras af en kammarjungfru; denna or: lofssedel år ju borgen för din duglighet. Det år icke heller någon egentlig kammarjunafru, jag söker. Jag år ide få förnäm att jag be böfwer en sådan, icke heler bar jag tilräckligt göra åt henne. Jag önskar blott en liten beskedlig flich, fom fan fo, och dessutom taga del i de små handarbeten, hwormed jag fördrifmer mina lediga timmar. Men ifynnerhet öns skar jag en flicka af god uppfostran, fom jag med nöje Fan fe hos mig och fom jag kan hysa aktnina för. AHmilta åro dina föräldrar? Det föl mig i samma stund in, att gifwa mig ut för en presidotter från landet, fom af olydliga fam ljomstländigheter hade blifwit fördrifwen frän fädernehemmet. Såg mig uppriktigt, fade Therese, Hwilfa äro dessa omflåndigdeter? ilro dina föräldrar ängu i lifwet?,, — Min