bewiljade mig en städad junafru till bielo i mina små bestyr, och til sälskap i min enfams het. Jag lefwer ju få Mila, och kommer få fålan ut. Derföre fer jag gerna, att jag Fan bafwa en ung flida hos mig, fom jag fan by: få tillgifwenhet för. v23åha Frirgt tillade Bön, i det hon slog fina armar om brodren: Syd ske lof, jag bar dig! Rär du kommer bem från skolan, tyder jag mig just bli upp: lifwad, och når min far bannar dig, fan jag inte båda mig från att gråta. — Söta g0 da Theresel ropte Fritz: för min skull bör du aldrig gråta. Jag är alttjemt glad och det borde du också wara. Wår far är inte sträng emot mig. Nej, wi måste erkänna, att wi nu ba goda dagar. Tänk på förr. Mind du, bur wi flulo oss hit ned i trådgården om natten, fy att tala och gråta tilsammans? Mins du, när wi lågo siuka i skarlakansfebera, och bädo Gud att få dd med hwarandra, säsom det bår sla hwilket kunde hånda oss? — Men den gode Guden wisste bättre hwad of nyttigt war, ty nu, då du styrer huset, Har allt fått nytt lif, uppifrån mår far ända ned til fattorna och gärdsdunden. Trösta dig, goda du! Låt of nu gå upp; iag fager det wackra trädet med mig, och säiter i ditt fönster. Se bwilka sköna blommor och frukter! De se så wänliga ut, som om de wille bedja dia om förlåtelse, för det de komma frår kusia Otto.v Med dessa ord tog