sö sålunda ätminstone i lika hög grad egnad att för provinsen, patriotismea och den un: dersätliga wördnaden utgöra en bögtidsdag. Getänfer man nu widare den fora wigt, som inom andra Lån allt mer, och mer och sådan med rätta, börjar tilläggas Yandthushållningssällskaperna och deras werksamhet — hwarpå, utom andra, Lidköpioas Läns Hushållningssällskap är ett framstående exem pel — få är det gifwet, att det ide skasl wara utan grämelse od ledsnad, fom bwarje patriotiskt sinnad och för Landtbruket intresserad man inom provinsen förnimmer det stora och tydliga prof på bristande nit för Landthushållningen, som hos wedtrbörande Landshöfding förrådt fig, genom utedlifwen fallelse till den allmänna sammankomst, hwilken författningsenligt borde ega, men ide egt rum den 5 Febr. detta är. Att Hushållniagssällstapets Ledamöter och de många flere, hwilka suncat ega intresse af att öfwerwara en sådan sammankomst, icke funna wara med ett dylikt förfarinassätt belåtna är tydligt, oc desto mer smärtsam blir den antydda likgiltigheten för provin: sens wäaner, när werkligheten af def till waro winner en bedröflig wisshet af Sänd styrelsens olyckligt ryktbara underlåtenhet att beswara vandtbruksakademiens Cirkulär, vö: rande Landtbruksskolan. Huru skall hos folket nit kunna uppkomma för kommunala inslitutioner, då dessa, på fått fom nu skedt, omhuidas af statens högsta embetsmän. ö Den genom ofwanberörde undersåtenhet också ädagalagda brist på undersåtlig wörds nad dommer sälunda åtmiastone ide att drabba länets inacwånare, hwilka ej heter funs na inse huru, ware fig direkte eller indirckte Herr Langshöfdingen må ega att inställa ärssammankomsterna och sälunda åsidosätta det Kongl. Reglementets föreskrifter. Ett eget bewis på ordning blir emellertid samma underlåtenhet, då förebråelfen derom träffar en hög embetsman, som offentligen förklarat fig wilja införa ordniag der han finner den saknas, aatodt sig wara den utom ide slumrar på fin poft, och slutligen synts om än aflägset, tillvita fina företräda: ve en mindre grad af ordning. ån den han sjelf ämnade äwägabringa. Lindrigafst sagt, är wäl den anmärkta förs summelsen wida swårare ån den, hwilken Herr Landshöfdingen nyligen last Länets Londskamrerare till last, eller några dagars dröjsmål med expedition af ett afvittringse utslag, och man afbidar att fe, huru wida Hr Justitie Cancelleren, fom nyligen wifat fig få nogarann derom, att hwarje embetsman må riftigt uppfatta fin stälning, fan lemna den nu offentliagjorda, om missaktning mot gif na föreffrifter wittnande förfeelfea obeifrad. ö Hatare af allt sjelfberöm. — ———— — 2 AA 2 —