ped fom hon ej sielf vått förstod; un en det fårs leksrifa leendet befwarade brant, oh b uacs (as: far blefwo klarare. Almaai förde dandea til sut hufwud, det kåades så linst, få ljust. Frän missiosäreas hand slöt Eliwens Hara wallea öfwer det vita hårets swarta böljor och fråa hans läppar kliagade den underbara Törs sten i ord, på en gång få krafafnåa och få milda, att Jadianskaas hierta bäfwade af ea salig fröjd. (CForts:) —ä——ee—————7