Det oförgängliga. Och winterqwällen år få lång Den bleka sol gått ned; Och månan går sin stilla gång Och mina tankar med. För tusen år tillbaka satt En yngling warm som jag. Och såg en dag gå ned i natt En natt gä upp i dag. Och såg den klara månans rund Oh tänfte få wid fig: Mitt lif är blott en aftonstund, Du öfwerlefwer mig. Och kanske efter tusen är Då står en yngling ån Och fer hur stilla mänan gär Och säger då till den: Der går du än liksom en Kung J bimlens höga lof,, Är lika frön och lita ung Men jag är blott ett stoft. Och natt och död och sorg och qwal Som bygga bo här ner TT ST