ge; men fartyget har förlifat och jag bar ej räddat annat ån lifwet; nå, Gud mare tad att jag återfunnit dig; jag kände igen dig då du fade broder. Prosten war en smula flat och förlägen. Man fan lätt gissa hwarföre, och i sitt bryderi stod han och nappade på brodrens rock och fade: Den der rocken fer mig ut fom en game mal befant. Ya, det är möjliat, swarade hand egare, ty han tilhör en man här i bon, utan pwars bislånd jag i går säkert omkommit af hunger och trötthet. (och denne man bor här i byn? frågade Prosten. FIferligen,? swarade brodera; och om jag ej tager wilse, få är det Flofaren i förfana lingen han trugade på mig rocken, då han såg mig så eläadigt klädd; mena något annat wille jag ej af honom mottaga, ty mannen med fina sex bara fig ut att sjelf wara mycket fattia. Men sått under hade jag wäl utan hans hjelp. Broder! ropade Prosien lifligt; ja, jag tror art det war min klockare — jaa tror det, jag wet det. DO, ott iod i dag hade haft en aning derom — klockaren Mud: fött tiv sine der låra of mig — Gud förlålc imig det, vor der. Der år mitt hus, min boaing du, Fal