Nu kommo ungarnes föräldrar, samlade fös ba och räckte denna genom burens galler åt de hungrande ungarne. En tid förgick fås lunda; de små fingo fjädrar och begynte flys ga, men de goda föräldrarne tröttnade ej, utan födde allt jemt sin afwel. Slutligen då gubben säg att de sjelfwa kunde under hälla fig lade han ut snaror för de gamla fåalarne od) fångade dem, men utsläppte i stället de unga. De ganla, som nu suto i bur, kallade på fina söner oc döttrar. Das gar förgingo, ingen af ungarne hördes afz de tänkte cj i sin frihet på de gamla, som skulle dödt af hunger, om ej gubben förbare mat sig öfwer dem och släppt dem ut. Till sina söner och döttrar sade den gamle wise: att de skulle först fånga fåglarne, både de gamla oc de unga; då wille han efterfome ma dcras önskan och låta fig af dem unders hållas för lifstiden.