odelsmän och ändå äro duktiga och rålttliga korlar. Om en simpel ryttare år en tapper man, få fan det wara detsamma om han år af adel eller boralia hårkfomi. Naturligtwis fule sädana äsigter hafwa tilfl följd, af soldateraa woro honom enthusiafstiskt tibgifaa, 9waremot rikstädet i Stockholm har tade donom. Carl talade alltid Sweaska, ehurn han förs slod Latia, Tyska och Franska oh äfwen Funs de medelmåttigt wäl tala dessa spräk. Emot att tala fremmande språl, isyanerbet ranfyr ffa war han högeligen intagen. Ekrifwa, åf wen Sweaska mar ej hans sak. Det förorfa kade honom beswåc och resultatet war alltid underhalltigt. Hang uvppforran hade blifwit för tidigt afbruten. Såsom torrt mathematiskt bufwud saknade han ej anlag får filosofira, och någon gång hördes ett qwickt iafall såsom afbrott i hang samtal. Arwid Hora, ungdomswänanen iutrigerade med adeln mot horom, och besökte honom i Piad, då han återfammit från Turkict. Carl betraktade den otroaae wåännen från hufwudet tis fötterna och fade sedan långs samt: Grefwe Arwid ni har blifwit ett helt dufwud läagre, sedan jag säg år i Wolen. — — — — — Med Carl slörtades det egentliga Konungas dömet i Swerige för ect halflärhundrade. Hans