Krakan och ett benbrott i följd deraf hade fort och srärlöst gått öfwer på denna ktropp, fom endosl matten tjenade til dryck. Af misdioner kualor, meban hwilka han red omkrina, bade inqen skadat bonom. Hon log derför åt olla swåriaheter och ansågs fia nästan osärbar. År ms Åt gossar, framåt! war hans rop der han fart höa och majestätisk nä dir. Då sied ändkligen den irrande fienden på andra sidan den breda Dnicpern, beredd tid strid. Carl dref dea utr mattade Swenska hären öfwer floden och der på andra sidan strömmen särades han, 10 da gar före den afabrande fnatningan, 1 foten Som wanliat. utsatte han sig onödigtwis wid en förpossisäkcuina mid Worolanranden för elden kulorna korssade hwaraadre; han log, då tråffade en honom i sjelfwa fotbladet. På detta sätt förlamodes den ovöfwerwinnelige ktopeu uppå dea afgörande dagen; Carl led förfärliga rlågor, ehuru han på en bår låt bära sia omkring på flagfåltet, få kan man dock pofitivt säga, att han ej kommenderade mid Pultawa, och fan tryckt til ägaa, att float: ningen ej skule förlorats, om han warit toll häst och sjealf anfört. Wisserligea insät han fig alltid utan några betankli, heter i en draddnung, men hang hurtisga sinnelag drog alttid försorg om, att han päförhand war wål oroar terad. Hår hade han ej kuanat rekogaoscera, utan lemnat kommandet åt General Renstöld,