dan Osersjöa, i Liffland, Hatkul, arbetade för aristokratiskt öfwerwälde. Men den Swensta adelas egentliaa Herrffare-period war ånnu ej kommen. Twå mäktiga Konunaar, den elfte och tolfte Carl, stodo i wägen, och de syllde ro lerna, om också ej till namnet, dock i Hhand-e lingen af den absolutism, som mot slutet af 17:de århundradet, utgången från Frankrike, blef europeisk regeringsstil och äfwen kom til fullt anseende i Europas norra länder. Carl XI eröfrade den ej genom swärdet, ban war til oc) med mindre lycklig i fris. Han ernådde den genom kraftful, öfwerlägfen personlighet, och) genomdref de frultanswärda åts gårder, fom äro kända under namnet: Aygduks tionen, fom i ett enda flag fränröfwade as deln de gods, den gnagt undan ifrån kronan. Han dog bittert hatad af adeln, men föröfrigt älskad och aktad, 1697, ehuru wäl han förfarit ganska wälösamt med regeringsformerna. Hand sons, Carl XII:s regeriag roar, med afseende på regeringöformerna, em enda mälds: handling. Så fom han bar ingen Swenskt Kos nung misshandlat adeln. Der år bekdaat, att han under sitt beklaganswärda wistande i Ture kiet fåt swara riksråder, fom började röra på fig, att han skude Rida den ena of fina AÖflor, ef hwilken de kunde mottaga besallaingar. Det war vaturligt, att den fula, som ge nombordee hans tianiag wid Zredrilshal,