den på detta sätt. Men återskänk min Frans friheten. Just nu inträdde furslinnan i trädgårdens obemärkt hade hon närmat sig. Furssen bes traktade riagen, han skakade hufwudet och gned sig i pannan. Flicka, hwarifrån har du fått denna: Fleaod?2 frågade han slurligen. Af den der förnäma damen, swarade Ca rin, pekande på furstinnan. Fursten wände sig om och såg sin gemål. D, mia Leonora! fade han, wändande fig til furfianan: Jag förstår dig, jag begriper allt. Mitt hjertas afgud, och denna ring Funs de du skänka bori? Förlåt mig min gemål; men låt mig lösa den tilbaka. Jag lemnade den endast ifrån mig, för att återfå den genom dig. Uf alt — gif hwad du wil för den. Bes wilja flickan allt, endast du wisar mig att du ännu will ega ringen! nFag Mal wisa dig der, swarade den ädla qwinnan. Oh wänd till Carin, fade hon: Stig upp! Gå hem mitt baro. Pätag dig dina madrass ste kläder och fläta dig en brölopskrans. Kon sedan bit med de andra flickorna, och du skall få stäl att fröjda dig och wara glad. Får jag då min Frans åter Fa, du skall få honom åter; men. tyft dere med, och återkom full af hopps (Forts.)