fom hela bofmer fule öfwerwara. Bla jägar re inom det Lia gedictet samlades, för att w.sa fin Midlgha Unga flickor underläto ej att äfwevledes infinna fia, då man wäntade mustk och dans efter målskjutningenr. Furnen bade redan anländt med fin gemål, hwars hemliga sora sidan någon tid ej undgärt honom. Hon wäntade henne just i trädgården, då en enkelt klädd flicka trädde fram sill honom; bennes hela hällning tikäananaf en olycklia. Han wiafade åt henae att komma närmare, och blef rånet häpen då dan såg Carin End: böja framför sig. Mådige Herre, stammade hon darrande: Jag har alltid öfwermarit denna fen, och wille ej eler i dag fitta gråtande ensam derhemmo. D, gif min Frans friheten; förbarma er öfwer mia aädige herre. Eljest förgås jag af qwal och beFymmer. Arma barn, stig upp. Din Frans år åf werlemaad ät domstolarne och hemfallen åt lagen. AP, du ewige Gud! Wisa mig förbare mande, nådigsle herre; mitt hjerta brister, och haa år oskoldig. Jag fan ej gifwa er något, att försona hans brott med, om han begått något. Se dock hår, tag deuna ring, min ens da flenod. Den föraäma fru, som gaf mig den, skall förlåta mig; aft jag nu anwänder