gBBBh — uGrefmen wil hwila ut hos of efter jagten. Han har fördröjt fia. Den gamle låt ej fråataga fig åran, att sielf beledsaga grefwen till fitt rum, önska hor nom god natt och fånga til dörren om hor nom. Ru war det lugut; inget ljud förnams rundt bkläring. Då knarrade förslugudörren och Cas vin gic ut i den månljusa natten, gick from ti den gamle cfen och låg saart i den älskades armar. uwRt fade hon, om du wisste huru ängs lia jag är. Sedan i dag morse har jag lidit få mycket. Jag vlågas af något, fom jag ci wet Hmarifrån det kommer. Känn huru mitt hjerta klappar; mitt hufwud briaaer och ur ögonen framqwälla tårar. Ack, älstade Fraas, en olycka förestår oss säkert. Bakom närmasle buske rörde fig något. Den swarta jagthundea reste fig, lade Hufrous det mot jorden och började ställe. Men Frans gaf honom ett ftaret flag öfwer nader, och tjutande lade han fig åter ned i gråfet. Bakom nårmfie busken slodo fer raska Fars lar, bewäynade med bössor, oh tycktes endast afwakta ett passande ögonblick, för act kasta fig öfwer wildtjufwen. Men denne, ej anande något försåt, böll fin Carin omfamnad. . UBarn, gråt ide mer! War ej ängslig för