ö i i fom afled nästl. Thorsdag kt. half till 7 e. m. i sitt 48 lefnadsår. Detta war en oersättlig förlust ej allenast för hang efterlemnade familj och def närmare omgifning, utan jemwäl för staden och orten, der han öfverallt war älskad och afhällen för fin aktninqzwärda ordeatlighet och redbara hands linassätt. Herr Arling bade under sednareåren mer än tillförene eanadt fin werffams bet för skeppsbyggeri och trädwerks-handel samt för utskeppning vå utrikes ort; den må sendtliga länk fom nu brustit i faombållåFed: lan härstädes, genom herr Arlings frånfälle kommer länge att bewara minaet af den bängängnes werksamhet, wid skeppswarfwet, i hamnen och i det öfriga afsairslifwet hår på platsen. — Red. tager fig härmed fribeten fästa den konstälskande publikens uppmärlsamhet derpå, att Or Pfeiffer, enligt annonce å ans nat ställe i blodet, ämnar i morgon ä Gafi no anstälssla En Dramatisk Musitalisk Soiree, hwarom ban underrätttar den resv. at mänheten Pr. är er gammad aktör från kongl. theatern, saknar säledes hwarken snille eller wana och man bör tillfölje deraf funna flus tå att hans arrangement blifwer, talrikt besölt. Af Herr C. F. Ridderstads kabinctts Bibliothek, har redan andra och tredje häftet bitkommit, innehällande fortsattning från förna häftet, om: Far oh Son. Ur nyfs nämnde bäfte hämtas följande: Scenen wid Gästgifwaregården, lydande sålunda: J den nedra salen gick det stormande till. Nåara resande ynare berrar hade anländt, utfrusne och uthungrade, frän landswägen. Man vreqwirerade in en sera, så god fom stället unde åstadkomma den. Bordet war snart dukadt. Man störtade i sig en sup, med efterföliande små perlor och droppar. Portern glömdec ide heller bort: den ansågs få som ett förträffligt wärmemedel. Och sedan man blifwit litet upprymd, öfwerraskade ea af wänneraa de öfrige med en butelj punsch. Penna uvymärksamhet väkalade de andras lifliga tacksambet och erkänsla, och på hwad fatt Fulle det Me, om ide att hwår oc) en af dem äfwen intog fin butelj. Butelj följs de således på butelj, tills sluttigen ingen wisste hwvad ban g rde. J samma mån brusto äfwen ordningens alla band. Man skrek och pratade om bwarandra. Gammalt och nytt framdrogs. Somlige talade om sin wånskap, andra om fin fiendskap. Alla pratade på en gång. Skra alfwor och fwordomar aflösle bwarandra, allt efter fom äms net och finnesftämnirgen gafwo för ögons blicket anledunmg till. Man uppstämde en fång ... fången war ett wildt, djuriskt skrä. lande. Nu upptäckte ett par andra ett gam. malt brädspel i ett höru. Spelet framdrogs, och man fann, tärningar deri. . — Hurra kamrater! ropade en, lätom cf raffla. Man war ej fen att efterkomma uppmas ningen. Wi wilja med få raska drag, fom möjligt, söfa teckna taflan, fådan den en halftimme sednare wisade sig. Serbordet stod ännu qwar i hörnet af rums met, men sköfladt, säsom efter en nyliaen af slutadt wåldsamt anfall af en kossacktrupp. Wid wäggen mellan fönstren bade mon upps slagit exa skifwan af ett waaligt hwitmåladt matbord, och om ide få liten trupp af butels jer oc glas paraderade derpå, ehuru wide serligen en del, fullftielpta buller om buller, wal funde anses hafwa intagit en bivouaque, om de icke snarare borde betraktas får som döende friaare. ur hwars öppna sär blos det ... bet, wil såga punschen ... dropvade i små bäckar. På golfwet stötte här o h der foten allt emellanät mot on rullande eder sönderslagen butelj. Förstörelse wisade fig öfwerallt. Det resande saällskapet utajorde tillhopa ett tio a tolftal, allesamman unge —— —b d ek:5eke ek4e.e.ekek.e U—9 L ny.s.k U