åro större, smärtare och skickligare: de förslä til exempel konsten att mjölka, att spiana, och modet mera. Och dessa twå deras bröder, hywilkas böga, raka wärt du fer, äro framförs allt snälla att sköta synälen. Och här äro cwå andra, fom hafwa en ring om lifwet, dessa äro bra att i almänhet bjelpa till wid ars betet, likaså dessa twå späda, fom komma sist; deras goda wilja skal du doc saart lära kän. na. Ala tio äro, fom jag säger, riktiaa smä underwerf att funna ordna, fara, fyra och slälla. De äro små, men aaggande goda. De råda til för alt. i På qubbens wiak satte fia de små tjenftes ondarna ögondlickligen i törelse. Der blef eld i spisela, der blef ett furr i dubbelspianrocken, ett dåna i wäfslolen, ett lif vå sydordet. Su gan uppflådades, och de sågo fig otåligt omkring för att få något reelare att göra. UlOch dem får jag behåda?r frågade Lisen utom fig af förwänina. UDem får du till arf och eget! — fmålog Hobergsgubben. — Dot det år sannt. Om du Har dem Hog dia, och förer dem med dig, få skall du lätt funna bli misstänki för trotes ri. Derföre skal jag gömma dem hos dig — fortfor gubben med en hemlighetsfull bliukning. lGömma dem2 — inföll Lisa. UJa wisst. Jag skall befala dem att göra fia ånau mindre, och att gömma fig anägorstä