TT —— De Tio Tjensteandarna. Tidigt en Decemberesmorgon, fort före jus len, war altt i rötelse på Stefan Carlssons gård, belägen nåra intill den sagofrejdade Ho: öurgen på södra udden af Gottland. Från en afläasen skoasfrakt skulle wed hemforslas: der hemma skulle der i dessa daqar babas, bris: gas, ljushövas, skuras och poatas. Alla gmns go krya och muntra til sina sysslor, utom den unga dusmodren, Stefans bustru; bon syntes mulen och twär emot ala, liksom war intet penne tid lagg. Det war dock den första julen bon skude tikbriaaa i sitt nya bem. På ett s. k. UwWågl, der Stefan med de andra bondsöneraa och drängarne i socknen file lidne sommaren hade utbjudit graansocknens ungdom tid de på Gottland wanliga tåfings: jekarne, och dit de unga slickorna i traktea samlats såsom åmådarianor, hade Stefan och Gaudbiets-Lisea, arannsodnens wackraste tärna, förnoat en gammal bekaatskas. Sedan tår: jinaslekaraa slutat, började dansen i aröggräset. Gtefan och Lisen dansade med hwaraadra många danfar och mocket godt Hade de att få: ga hwarandra. Rågra månader derefter mora de man och husiru. Lisen war ett dejeligt blomster, och hade många goda anlag; men den uppfoftvan hon i sitt hem på Gulbjers erhålit, hade ide ma