godhetsfullt ursäktar mig för det jag uti en sädan sak äfwen till Dig wänder mig. Du wet huru mycket missionssaken gillas och af många förfäktas i Swerige. Men tillåt mig säga att missionen, sådan den wmerklis gen drifwes ibland hedningarne och till def djupare tendens, är för de fleste i mitt kära fädernesland alldelcs en obekant, en ide as nad ssaf! För min del lät jag mig af Lunds Misfionsftyrelfe utsändas it, fullt förtroende oc hopp att jag hade med redliga redbara Swenskar att göra, fom tillifa woro Enthers ffa. Swenska kyrkans edfwurne embetsmän och tjenare så att jag både hwad timligt och andliat beträffade, hade allt på god fot. Men jag fick lära och af egen erfarenhet bringas till att både tro? och weta helt annat. Ty hela den tid jag warit i China, har jag war rit behandlad och äger fullt grundade skäl till att säga det jag warit endast en utwräkt utt ett långt afläaset främmande land utfastad lekboll för wissa indiwiders listiga tillställningar och politiska mätt oc) steg i hem landet Lunds Missionsstyrelse har hela tis den misshandlat mig oc dermed har den forsatt och ännu fortsätter, äfwen sedan den ganska wäl wet att så är! Du torde kanske förundra Dig öfwer att jag, som Du för fång tid lärde känna; fan tala få bestämda och i sjekfwa werket betydelsefulla ord, hwilfå i samma mån fom de i Swerige offent ligöras, twifwelsutan skola lyda skarpa nog. Men tillåt mig att först säga dig, att one bu nu sage och träffade mig få skulle Du belt säkert säga att jag ej mycket förändrat migåtminftone ide tillmitt mera indragna Kila lynne och karakter och sålunda ej af oförfias tighet och i hast hafwa fällt de anförde ytt. randen; och för det andra har jag i trenne (säger tee) års tid stillatigande och tåligt lås tit mig bebandlas på ett mindre ädelt sätt, af dem fom fände mig till China. (Farts.)