NP min snälee gubbe! swarade madam Srcrs genfri öfwerraskad, der mar icke min afsiat. Jag hänade Mott ut tröjan, för ant få dig bem att dricka kaffe. Du har ju ide ännu fått någon frukost ock kunde mål behöfwa den i den kalla och fuktiaa höllluften Uj, oj, Chrinina! fade brefbäraren i det han började dricka det uppwärmda kaffet. — Du har berofwat mig andan med Herriks gula tröja. Jcke för frukostens skull, utan för din skull war det jaa wille du skule gifwa mig detta tecken. Du får ov sjelf göra upp med fru Heinroth för det hon onödiat blifwit hitkassad. Jag går äter til dagswerket. Ånnu ett! Gamle Hornuss har i natt blifwit rörd af flag och skab ha rinaa förboppung om att åter komma på benen, Ack, Chrifina! om mår Herre mile göra mig till öfwerbrefbärare! Erligt tjenståldern år jag den närmaste till be fattningen. Men hwarifrån skoffa 600 Tha ler till kantion? DÅ Sorgenfrei wid middagstiden återkom till fitt hem hängde den gula tröjan åter i fensltrtt. Denna gången gällde detta tecken hwarken drickande eller ätande, utan en nyfödd werldsmedborgare, den sjette sonen, fom ur fin liba fång strek fadren till mötes. Det war rått bra — fade barrfångedhus firun, matt och leende, — Matt du hade viljat fru Heinroth. Hon fom just lagom, ty dat