brödet all wälsigaelse och menaiskan är då helt och hådet omårtelig. De kalasande barnen woro ej ol:fa unga Fas narifoglar, fom: tråget uprlocka små brödjmulor derför, att hufwudbeständsdelen af deras klädsel war förfårdigad af citrongult kläde. Af denna färg år nemliaen den sachsiska brefbärarens us niformsrock; och det af den förträffliga orsak, art den gula rocken lyser redan vå afständ. Och hoppar en sådan smörfogel in i ett hus, så undgår han ej lätt de, efter underrättelser wäatande inwånarnes giriga blickar. Som man wet, ömsar hwar och en löfmask flera gånger hud under sommarens lopp. Sådant är ej fallet med den sachsiska brefbäraren som i twenne är måne bära fin aula rod. Men då är också den gula huden få luaasliten, att den nästan ej mer fan begagnas. Det oaktadt förstod madam Sorgenfri att af fin mans bortlagda plagg göra småkläder åt fina pojkar. Sorgenfri hade knappt warit borra halfane nan timma, innan han redan andlös och lar siad med packor och bref, inträdde i der lilla rummet. Dan iycktes förundrad öfwer att åna nu finna fin huru på benen, och fade Mynds amt: uDet har kommit fort. Men hwarför har du icke laggt dig? DÅ jag fåg den gula trös jan hänga i fönstret, sprang jag genast til fru Heiuroth. Hon borde saart wara hår.