v 122 SR MORRA 6 TR AR 1mr— Di jag ånnandag jul, hwartill jag i förs enivg med byfo )den på stållet bestämt dec grasuingen, rest ned tt Arildssäge, för att på dey kyrtogård för råtta fordfäftaingen, mWardnade jag redan på afstand att något Omans ligt war å särde på läget, i det en större menniskomassa böljande fram och tillbaka på bet aator, och närmare kommen sag jag att orka, der liftaget skulle framgå, woro wal atiade och öfwerst ödda med granris och irdoutsqwistar samt att större delen af det rsamiade foifet war klädt i sorgdrägt. Fromto anmen til det bud, hwarest liken 1002 ro insaria gick jag in i likrummet, der de afe somnade då lägo i sina kistor i rar sädda jemte hwarandra wål och snygat fwerta I bwita dr vig ter med kuk gröna transar fring bwarderad 5 hufvud På allas anleten wi: lade ett frida fridf: fulit van och woro de att påfe snarare sasom fofgande än säsom döde, vi) jag erinradend bärseid om den igamla jaus ningen att dödca är sömne nå broder. Bland de många fom nu ut-och ingingo i lifvume met, för att se den aflitne, Dar knappaft nägon fom ide fänkde tårar; men bland allt det föragfulla härwid war bod ingenting få gri: ande fom åsynen af sartenens wackra bund (det enda lif som reddades undan skeppsdro ED) fom ängalig och oro: lia gick omfring b bland de böde oc frästanke nosade än på Cen ene, än på den andre men för harje fring-gång olltid siad: nade wid faptenens lik, ywilket bon sliäkade på bänder och ansigte, liksom för att taga det föra afstedet a Z. — (4— f för husbonde och wän. — Jiär sedan lifiis: sena woro igen Ri lade, utburne oc stållde på anskaffade bis rar, ordnades l.f:äget få, att fråmst fram: för liken g gingo twås af äisas skeppare med, prekafwår i händeranaz, dehängda den ena med ryfk den andra med swensk flagg; derefter fördes kaptenen D ufbär, hwilken upp: bars af sjökaptener dera est syrman Ö. Preus geris Lf buret af dätskeppare, widore de twå matrosernas (troligen J. Hintez oc F. Diic. betjen,) burna lilaledes af matrossr, samt till sist den till utscendet ynaste af de omkomne (om pilfen satan iär wife buruwida bet war Jungman Christiansson, kocken Pi. Lots be eller kajurwaften Åugust Grude) och bars denne af unga sjömän. Pa hwardera af kistorna låg en buxbomsfrans. Framför den efterföljande preerssionen som, i det minsta taget, utgjordes af cafrina 300 persener, hwartill sedermera . sin ett lifa så fort antal af begge för nen, gingo och sasom preniafwer bvenne ficps par e med rosk och swensk flaga i händerna. — Satlunda ordnadt, satte liktåget —i fan ti ig högeligen tar osant — sig I aång mot Urnos kapells forkogård, derifrän def klocka tnace det grafsängen tia mötes. På bhwars dera sidan om ingangsporten till korkogär. den woro slogasängr uppsiällda; till nöger Dt standar och slag 9 til wenster )wensk frans er Och saga — alla hissade på half stäng. jntemmen: å kyrkog vården möttes ögat ger rast af den kerslätis uppkastade flora, wid spna grafwen, i hwilken alla liken i rad kredwid hwarandra nedsattes. (Återigen sär fom kaptenens hund, bet trogna djuret, dh sprana ängsligt omtring på grafranden, ha. gånger ylenånde utöfwer den, wid den dan der kaptenens fista war stäld, dock utan fasta sig ned.) När salnnda allt war ecdo til jordfälninaen oc alla de minga ring arafwen frående menniskoraa blottat fina umuden — klockan war nära 3 på dagen företog jaa jordfästningen samt höll dere fter ett för tillfället lämoligt tal, wid hwars ut ingick en bön till allas wår Herre att an måtte sända tröstens, bugh valelsens och )rtans ande til de afl.dnes anhöriga när öraebudet ftonmer til dem: och jag tror mig nur försäkra, på grund af den almänna öreise, iom härwid dland folkhopen uppstod, te deltagandet i den bönen gick hos dem ur jeetars VN Sedan den stora qrafwen nu var iganfeld, särskuides garästorf vorna, Der: ————— —H9 72 q::t:t:::::