H33333g33333 A ster. Sedan man spräkadt om Öfwerstens belsa, började Frihetrianan genast att tala om det nya giftermalet. — Min Gud! att Agaes will gifta fig med den fatala Kammaxjunkarea! hon måtte wara bra enfaldig. — Wisse ide, hon Har lita förträffligt Hufs wud fom hjerta. — Hur år det möjligt att fe fig före få ila? han fer då altid löjlig ut, den Plymens felt, når han år hår beter han fig fom han woro halftokig. — Det har jag aldrig kunnat märka. — Rå! hör då, huru han bar fig till i går wid sjelfwa förlofningen; du, som war hemma bos din sjuke man, förlorade werkligen att ej få fe det löjliga uppträdet. — Hwad hände då? det fule göra mig ondt om hang tankspriddhet gifwit anledning til nåara anmärkningar. — Fyj man skrat tade rätt gode, det förfåkrar jag dig, och det war alldeles omöjligt att hålla fia derifrån. 2 Ren fåg då sieljwa saken, fåra Atabella. —Js, ser du, når de wärlade ringar, hade han förut bedt att få lemna henne en dyrbar jus welriag, bwilfen warit hons mors förlofning8ring; ban upptog ur fin ficka ett litet rödt för dral of maroquin för att taga ringen derutur, just