fru, war ham mål litet brydd, men outoa en obeswärad ton och frågade henne helt enkeli: Pwar f—82 fick du penningar, ifrån, Kershin? Hon ajorde honom då reda för fin neavemtien bog dan aamla Precentaren, och att bon derwid icke compromeatterad hang kredit — Men an har du ju icke nåara armband? — Det gör alddeles inacatina; jag nyttjar dem få sälan, och kunde aldrig bättre anmärs da dem — i alla fall har du ju filf gifwit mia dem. Ehuru skonsamt detta swar ån mar, tillfredsstände det likwäl ej fuwYLkomliat Öfwerslers stolthet; med en alwarsam och nässan siräf mine tithade han. — Du hade i alla fatt icke behöft beswära dig med denna saken, ty faj arrångeror arg ff om mira skulder. Seder dem belåning hon erhöl för det werkligen wackra draact, , benutt aranala genhet derwid; men han tredde fia dot tmårri genom den ssåja af stolihet, pwdmed Öewerslen omhgaf fig, tåla i hang öga ett uttryck af bi fat, som gladde Henne in i siålea, och aldeles förtog det särande i harns utlätelse. På förmiddagen hede Öfwerssen gjort en lustridt tib Kuda Gunnarstorp; under det han upothöl fis der, uppiod en harf siorm, få att ban på hemwägen förkolde sig; når härtil fom den häftiga sianesrörelsen wid spelbordet, fjuk