orolig äskädare af dagens strider. — owad länge leaat smärtsamt sammanprässadt inom ett measkligt bröt, måne wäldsamt gifwa sig luft. Så gick det äfwen med Tegner. Han war sjelf ide okunnig om det sorgliga mål, bit hans dagligen tilltagande swärmod med makt sträfwade. Under sitt wisiande i Stocks bolm sommaren 1839 war T or flitig går bog en familj fom bebodde ett landtstäbe på Djurgården. Wid ett af dessa besök stälde han fig tankfusl framför ett föasier, der man öfwer fidr bade utsigt titil Danwiks dårhus. Wid ect uttryck af ett oändligt wemod i sitt scöaa aniete, winkade han till fig wärden så fået pekade på dårhuset och sade: Ser da broder! der får mi, fantasiens martyrer, ändock wårt slnt liga hem. Dessa ord gjorde ett djayt och vutplån: liit intryck på alla närwarande, bland hwilka lif. wäl ingen kuade ana, huru snart och duru soralict De stulle besannas vå honom, fom, tid hälfta skämtsamt, til hälften aningsfullt, uttalade den soraliga profetian. Tio månader efter denna tildragelse utbras den länge dolda sjnkdomen. DÅ den beständicg: tilltog beslöto T—8 djupt bedröfwade enbårisa, att i Stockdolm försora hwad läkarakonsten tå förbättrina kunde äsadkomma. Han bodde nader denna tid i Björkmanska egendomen å Kunasholmen. — Aba de, som hade tilfälle att här besöfa dea ur taakens matt fomlande