Sundswall den 15 Jannari, — Vice Kommissionslandtmätaren i Bes sternorrlands län J. W. Pilo har erhällit tillståänd att under loppet af innewarande år en tjenstemedhjelpare antaga och begagna, — Den för mordet på Handl. Berg i Stöde lagförde Höaqwist har nu fått fin dom, att afföras til Långholmen och der sättas i celfängelse; i anledning at mor honom för rekomna beswärande omständigbeter och bindande liknelser. Han har dock ingått till Kongl, Maj:t, för att söka befrielse af gunst oc) nåd från denna bestraffning; märkligt nog har han is fin nådcansökan äfwen bes gärt att, derest ej den sökta befrielsen bes wiljas, få gå till döden, oaktadt han förklarar sig oskoldig til mordgerninaen. Tvoli: gen kommer dock intetdera att å högsta ort bifallas. — Till Norrländska Nationen wid upsala Univrersitet! Från Nordens Damer. Det böres echo uti Nordens dalar, Dä liudet mot dess höga klippor far. Det lånar ordet från den man, som talar, Och ger det sedan till ett äterswar. Ett echo går och nu från Nordens qwinnor. Nyss helsade, fom Fanans gifvarmnors. Frän ,warma hjertan hade gäfwan sprungit, Som ilade till Er på Fyris strano. Med warma hjertan hen J den befsjungitDess prydnad prydt med sångens blomsterdand. Ett ord tillbaka nu mår kansla bringar, Fat ide höjdt på skaldens gyllne wingar. Tack. för den röst, fom hördes från Er lyra: Den kungade få ljuft mot Nordens barm. Fast wintrens drifwor der fring tjellen yra, tv känslan för det sköna lika warm; Erkänslan warm, fom nu wi Eder ide, Då wi mot hopprik ungdomsskara blicke. Tack! för den sköna teckning, I of lemnat, Af andemeningen uti wår skänk. J såqen klart hwad wära bjertan ämnat: J brödrakedjan fästa in en länk, om skulle hopp och miune sammanknyta ch deras stralar mot hwarandra bryta. , UG1— Sfönt är det mäl, som ställts för eder bana; Det beter: lärdom, ära, tro och dygd. Det höfdes då att i en prydlig Fana, En wanlig wink frän älskad fosterdygd, Se maningen till löftesrika mödor ö För samiids hugnad och för framtids grådor. Hell Eder, Unge Mån, med sorgfritt minne Af Eder sköna, blomsterprydda wår! Hell Eder, som med gladt och hopprikt sinne driga trädens kronor vå borggärden, fom den