2 TR S1T rt VTU Vil, 0bm PA draga i betänfande att inavtera eder inpas: fa homogena stycken af de öfriga grundlagarna. Eller månne ide kyrkolagen är grund: lag, och det få wäl efter fom före år 1809? — 1813 års Samling wisar hmwad ditinät ifrån 4686 tillkommit oc ywad deraf börer til kyrkolagen, samt bwad Konungen sjelf har att wara och göra efter samma låg. Jngen christelia Konuag i Swerige stall wäl wilja undwika att i afseende på gudalära oc religionsbekännelse synas i korfolaacn, då han i i alla fall sones i den s. k. grund lagen, såsom lika tillgänglia äfwen för fjol fet, fom få förnöjdt och giadjefullt få fer fin Konang? Männe en Drottning, bwilken så fom utlåndsk Prinsessa fan bafwe warit cl annan confesfion än Sweriges, skulle sinna sig illa af att sasom landsens moder hafwa conformerat fig med gemål och sol? — Hwad fom tilkommit ifrån 1813 till oc) med 1816 är na:urligewis intaget i förslaget. Hwad fom i civilwag tilkommit sasom integreran: de, eller ock blott modificrande, det intages ju utan distinctionsbråk och distinctonstwang i allmänna Lagboken? Måtte denna hiana reformeras och utgifdas få samtidigt med forkolagen, att bär åtminstone kunde citeras Balkar oh Kavitel, der bufwuduttrocken ej funde forteligen återgifwas! Mätte och den bedagade Bibel-Committen fåra sig angeläget wara art snart finna fig med fur verk, för att ide hindra utgifwandet af redan pågående Handdokss och Kacches arbeten! Jus. befinner oförstaldt, att han an:inaen ide observerat eller ocsä glömt, om 1846 årg förslag erhålit slutlig åransknina, etter om ännu en Commis sion blifwit tillsatt. Lyck ligtwis har man kommit till den pragmatiffa grundsats wid förewarande reformationer eller, om man få wit, reparationer, att gamla stammarna eller struktarerna och huf-. wudformerna må conserveras, naturligtwis med nödiga och nyttiga dels borttagniagar, dels insåttninaar. Wille och någon kalla 1086 års ecklesiafila Lagwerk ett stelett, få bar dock detta icke ahenast ben, utan ock märg och senor samt så mycket kött, godt eller frisk och durabelt, att man snart bör kunna fylla hwad fom brister. Hade grunds satsen, — en inapterings-och eoditranonsnrundsats, — här b ifwit följd så hade man säkert längesedan haft något att i allebanda fall reda sig med. Nu deremot, eller om man måste ännu göra många experimenter på nytt conto, fon det få i wida fältet, om närwarande förflag ens såsom hwilande des finnes antagligt wid nästa Riksdag. Lika wälbetänlt samt rätt och tillbörligt är äfwen wilkoret, att Committe-producterna skola wederbörligen Crmmuniceras. Detia fan fie på olika sätt. Jns. lemnar derhän, om icke enligt hwad man längesedan sett för reslaget, det kunde ske t. er i Stats Tidnin: gen, hwars Redakiion. dels för att tjena en god far, dels för att på måttligt många da: gar hafwa en lättfången spaltfyllnad, ide torde wåara rum åt conceptet, som såluada utan särsktild kosinad komme KA alla lande ändar? Derigenom lunde ock en egentelig upplaga, såsom bok, ej behöswa ölifwa större än t. e ett cxemplar för hwarje DerikapiF tel oc ett för hwarie Contrakt, der prosten kunde infordra prestersiapets omdömen eller ans märkningar och desamma för ytterligare ät gärder till Domcapiltlie: iasända; hwar och en dock obetaget, ware sig klerk eller lekman, att fina anmärtningar till Commiltån adress fera. (Folti.) Uppträdena i Keutokeino. (Forts. fr. föreg. kr) Ur ett bref från presten Hwosleff tif bis skop Juell, daterad: Kautokeino den 12 Hos vember, meddela wi följande utdrag: sfRåndagåmorgeren omkring fl. 9 siod jag i köket och famtalade med min. hustru —h——L—— —— (s——— — y —I— äKmnnC—— —————————— D2 AE 14 RAS — 40 framstä loe fig då med sorglig fann öga. Mellan husdörren och fran på gården säg han utsiräckt med ar under det en hel swärm, klådda topp till tä, mera liknande wi menniskor, omringade binom och med stora störar i bufwudet o Jag märkte snart att det icke räddnina för honom, ty han re lem mera, ide heller börde jag från hans bröst. Mea desssa bet: go lånat hastigare än jag binne dem. Jnstinktmässigt för jaa der en stod innanför och höll slåpvte ban in mig oc jag spr stugan, derifrän i kammaren, t träffa länsman Bucht oh förm ögonblicktigen löpa till Aoutzi eft ber det jaa blef hemma hos fr för att trösta dem och dö med! få war Guds witja. Jag fanr genstädes, hrarföre jag med Hi läpparne kastade mig ned på knä dit mördarne snart fommo efter jade då en misshandseng med fn stuffningar, o. s. w., så att jag 1 yu af mina glasögon för att ej få nen. Drrefter släpades jag ut närheten af det stalle, der Nut och blef jag här länge misshani med af barn, gossar och slickor, s der mitt linne, spottade mig i a ligen gjorde allt möjligt, unde Persen Rist flod framför mig u gon, ständigt skrifande: daga don bargalaga monna, don siell bättring du djefwulens barn, i dare) oc annat dylikt, under skrelo: Cuorvo Jesus nama (a namn). Det behöfdes icke mycker till det sista, utan jag gjorde de bjerta, och Gud war så nådig, tiden gaf mig godt hopp oc fl Jag insäg straxt från början de i att göra motständ mot en floc regärnde mord i yttersta gra wanwettingar; men genom mi om den krets af föreställninga rörde fig, föfte jag med Gud kyla deras raseri. Detta lyckad den allsmäktiges hielp. Efter han viga gått til presigården, för a fruntimmerna, fom emellertid dörrarne, för att hålla dem u som möjligt. Så blef jag då 1 med Aslak Nist på gården hos tog då också mig med sig till utansör föasterna, der skolstug stätt. Medan han här några på att YRAN bjefwulen ur mig leriid de andea ef::: fruntimr de funno dörrarna stängda, bi werellt att frå in fönderaa, få gen syrtade till handlamtmree sönsteel der blef ingagit, insåg till ingenting tjenade att gömn uian kommo oerföre godwillig blefwo vå förda in i stuqan, ur änan stod 2ch ialade med Afssak forhala iiden så mycket som mö hjelp möjligen skulle funna for outzi, då jag Joppades, att om fia kyräfolket jrån dagen förut! stället, dod några fom wanligt ewar och fyrdat för att hem bår på vlatsen ide war nog sol sedan Mathis Mathiesen med f tade hårifrän tidigt i höst till G härifrån. För att förwissa mi te jag ständiat draga Aslak bort mot sijutsstaffarens hus, men mig icke ar få honom längre ments fluga, omkring 100 ficg gården. Tå ssäpade han, tillika andra, mig åter tifbafa til pre ban åter började att beswärja Då jog frös mycket — jag I