IUcgen titt en UY VISE (Forts. fr. föreg. N:r.) Jmellertid år sammanhopandet eller inflick: ningen af så heterogena ämnen o. m. d. en sonbar följd af den besynnerlige reformationsprincip, hwaraf exemplet tyckes wara taget från 1828 års förslag, neml. att atters ligt inskränka kapitlens antal, — ifrån 25 nl 10, — emot hwad i 1686 årg Lag förefins ned, om och antalet här nu mera fan wara eller werkeligen är för siort. Genom denna inskränkning måste således 58:na i somliqa far pitel blifwa desto flera, — i 7:de kap. 75 och i 6:te kap. 115, — ja för många och ändå icke alltid wäl sorterade, ej ens i ris daktionswäg allestädes wäl lyckade, ehuru fli tigt imiterande gamla lagstilen stundom nog serwilt. Jns. will ej döma omildt. Jcke heller ämnar han wara widloftig i framssällningen af exempel. Men kavpitel-erposition, om slutligen må eaa rum, skall bist utv sa på hwilkendera sidan mer eller miadre ligaer sanningen af det bekanta: Qvi bene distinqvit, bene doce, d. ä. Den, som siiljer wäl, ban lärer eller under: wisar wäl. — Örr författare hafwa gjort sig berömlig möda att samla oh utföra, samt bringa i tablåer. Tid oc utrymme tilläta cj någon speciell granskning af dessa. Men mindre multiplicerade förmulärer funna uppwisas, säsom fullt ändamålsenliga. Hwad deröf wer går, det är åtminstone icke klassiskt. Åfwen har observerats, att den fina och stundom superfina fördelningen i Kyrkolag oc Kyrkostadga ide beror af de Committe: rade. Tider och menniskor eller dessas tan far och åsigter äro fig lika: De förändras. Så fan det äfwen gå med förewarande förs flag. Jns. will oc nu blott anmärka, att det sannerligen ide år lätt, — oc) månne allo möjligt? — att rationelt oc confeqvent gåt land med berörde fördelning. Atminstone är det lättare att utsäga än att utföra file naden mellan det s. t. legislativa och der ad: miniftrativa i en större eller mindre förhålls ninasbok med sina diwisioner eller kapitel oc) subdivisioner eller SS. der det ena dod tougerar det andra eller bäggedera få ingrediera i hvarandra samt korsa hwarandra i en oc samma hufwudmening, att det ofta Hele dre wore ett fel än en förtienst att sätta dem på olika ställen eller i olika delar af boken. Jbland difinattonåssprofiwven må rämnas Socknestämma, såsom redan i 4:de kapitlet hänförd till förra rubriken eller Kyrkolag, hwaremot till kyrkostadgar blifwit hänförde flera rent kyrkliga omständigheter, t. er. om sjnkhuspresterskapet, hwilket ju få lätt funnat hänföras under gamla rudriken: Hospi taler, om denna befunnits förtjent att bidebållas ensam, eller ock nägot utwidgad t. er. Lazaretter och Hospitaler? Wäl bafwa Hrr Committerade under rubriken: Socknestämma blott upptagit det ecklesiastika deraf, samt erinrat om vent civil eller werldslig Sodnce stämma. Men huru lätt, huru homogant och conseqvent kunde icke under föregående favis tel eller det 3:dje om kyrkornkt intagas fyr: koråd, såsom uttryckligen häntydande på fyr: kodisciplin, neml. i rubriken, hwarigenom ock benämningen Socknestämma, sasom i allmän: na begreppet berörande werldsliga saker, blefwe mera bestämd och kunde wisst höra såsom Bihang till kyrkolagboken, om så för godt finnes, ehuru den ju gerna må föres komma eller fortfara i särskild författning i sällskap med den ekonomiska fattigwården o. m. d. såsom diverse förändringar underkastad. Hufwudfrågan är ju tillika om ett regler mente, en marchrut? — Ja, ett reglemente. Om nu detta ej wore få strängt fyftemar tiskt, filofofifft, dialektistt eller bur det må beta, blott det är wederbörligen utförligt och omisstydeligt både till anda och bofftaf, samt få fullständigt, att werkställaren, ofta en nys börjare, åtminstone ej behöfwer söka premisfer och conclusioner i andra böcer, få frafl det ju alltid och allestädes göra fin fulla