(Jnsandt., Ett och Mort i afseende Hå cam la Kyrkvladen och Wors slagen till en ny eler förbattrad. Borde man iro ufwaren af Gvangelisk Kyrkowän, tyrloherden Hamnar Sölfwitsborg, så skulle Kon. Carl XI, som i nämnde Tidning säges hafwa författat och egenmåg: tigt utgifwit 1686 ars kyrfolag, hafwda mar rit en förfärlig religionsderpot. Men lika obestämdt och slingeraktigt som Hr H. ordat om religionsfriheten, hwarmed ban I fitt flut liga trångmål samt fifom i ett frypbål före klarar fig hafwa menat reformation af wåra kyrkliga författningar, — liksom wore bes rörde utittyå synonyma oc) cavivalenta, — lika ohistoriskt och wrångwist har han behand lat både sak och person. Och fom han walt fina frihetsmönster ifrån främmande häll, må ban och tåla höra en uttändfe biftorieffrifivar re, Fr. Röhss, (Swcea rikes historia) ... Presternas frimodighet frän predikostolarna mot den förfallna lagskipningen och andra missbruk upe togs neml. ganska illa af wissa högre Embetsmän ..: Cancelleren sjels måste med mycken förtrytelse åhöra en sådan predikan ... Riks-Consistorium uppmanades att näpsa wederbörande ... Men då man sökte uppreta Earl emot några ifriga predis kanter, swarade han: ÅSå länge de bewisa sig predika ur Esaias, Jeremias, Paulus o. s. w. mäste jag wara tillfreds dermed och bättra mig i det, hwari jag felat. (Forts.)