e i en wänslaplig recivrocitets Heta wår igbet; det är religionen, wårdad såsom den ttienar att wara det; det är ben för de rbetande öch lidande klassernas ställning ändigt wakande omsorgen; bet är desciplinen arnen, och den lifliga känslan för heder dy nationelt oberoende i hwarie soldats bjers 1 det är den fig utwecklande och almänn: wåls ;ågan befrämjande handeln och industrien; et är slutligen partiernas blidkande, det är n fri och widsiräckt bana öppnad för alla waditeter och all intelligens, fom endaskstal sörja hwarlhän? ide hwarifrån? Se der; five, hwarföre få många nnidios er röster erbjuda er denna wid er födelse tlofwade kejsarkrona, fom eder förtjenst de ereröftat, och fom återaifwits åt edert namn enom den högtidligaste handling af fölffur eväntieien. ÅDi bedja Eders Maj:t med buldhet mot saa senatens wördaadsbetygelser och lyds nffningar.! äfwen Hr Mensards tal mottogs med op af lefwe kejsaren! I den mon yttrar bays fom Henna historiska sren utwecklade ig, wärte rörelsen bog hwar och en som var wittne dertill, OM det war under den nest religiösa tystnad fom keisarens rökt fast och oibrerande höjde fig för art beswara de ten: 12 stora statskorpoerationernas utmärkta oty) vältaliga representanter. Kejsaren yttrade: Mine herrar! Det nya wälde som i dag inwiges leder icke såsom få mänga arsra i historier, sitt ur sprung från wåld, eröfring eder list (..). Det är såsom j nyss sörtlarat, det lagliga reiul: tatet af ett helt f under lugn befastar hwad det grundlagt u 14 1 4 n ber stormar. Jag känner mig genomträngd af erfänfla mot nationen, som twenae gåne ger under loppet: af fyra är understödt mig med fina röster, och hwarie gåna förökat jur majoritet endaft för att förstärka min makt. Men ju mer stfrelsen winner i utsträckning och lifskraft, dess mer har den behof af upplysta mån, sådana som de hwilka Bwvars je dag omgifina mia, af sjelfständiga mån, sådane fom de til hwilla jag wänder mig för att begära det de understödja mig med fina rådslag, att de inom beböriga gränsor återföra sin maft, om ben någonsin kunde wika derifrän. Med kronan antager jaa från i dag nan net Napoleon IH, emedan foliets logik tes dan gifwit mig det i dess acklamationer, ee medan senaten laaligen foreslagit det och hela nationsa bekräftat det. Men månne jag, genom att antaga dens na titel faller i den förwillelse fom man örebrått den prins fom återkommande från landsflykten förilarade såsom af aoll oc ine tet wärde allt hwad fom tilldragit fig under hans frånwaro? Ware längt ifrån mig en sådan wilfarälse. Jag ide endast erkänner de styrelser fom hafwa föregått mig, utan jag är äfwen på sätt och wis arfwinge till det goda och det onda som de hafwa gjort; ty oaktadt sitt olika ursprung, äro regerin garna dock solidariska med sina föregångare. Men ju mer jag antager allt hwad historien med sin oböiliga auktoritet sedan femtio år tillbaka till of öfwerför, dej mindre är det mig möjligt att med tysinad förbiså min stamfaders ärofulla wälde och den ltitet som regelmässigt, ehuru blott för en flyktia tid, tilllom hans fon hwilken kamrarne såsom en sista lifsottring af den besegrade pattiotismen proklamerade. Titeln mTapoleon Ill år följaktligen en af dessa dynastiska och föråle dråde anspråk hwilka synas såsom en föros lämpning mot sanningen och det sunda för: nuftetz det Är en hyllning åt en legitim ver 2 AR LL CA abb FZ fårde — ——— mm mr —