er, om ej förr, du waknar upp ur drömmen; å, om ef förr, ditt minne bittert fänns. Ja! mången får deraf ett smärtsamt minne Som ei i Ordet sökt sin tröst, sitt hopp. Hur säll dock den, som med ett renadt sinne Det goda weriat under lifwets lopp! Du, fom med lyckan hunnit glädjen fästa Och samlat mycket godt till många år, Göm ej din skatt, men dela åt din nästa! Då samlar du en skatt, som ej förgår. Bryt af de bojor du af fynd dig fvinner, O menniska, med detta årets flut! Du wet ju ej om nästa år du hinner Till slut, fören lifwets timglas runnit ut. Och fly till Den, som råder öfwer tiden, Som ser din anger, hör ditt hjertas bön, — Som är dig när och ger dig iraft i striden, 208 då du segrat, ger dig herrlig lön. Wi falla Honom kärlek och försoning, Ty Han har återlöst of med sitt blod, Och banat wägen till wår Faders boning 200 ylånat ut den handjskrift, mor oss stod. Snart har ditt lefuadsår fin ända hunnit Saart lifwets fackla släcts af dödens hand; Hur filt, om då den sköna lott du wunnii, Att fira nyår uti himlens land! —— f — nn.-c